Livet förändras..

Ibland känns det som om man åker berg och dalbana!
Det går upp, och medan man är på toppen tänker man inte på hur det är där nere på botten...
Sedan går det ner, och man hinner inte tänka på annat än allt man hade på toppen...
När man är längst ner, på den absoluta botten, börjar man att fundera på hur man ska ta sig upp igen.
Så börjar  man sakta stiga uppåt igen.
och allt börjar om.

Minnen är allt man har kvar i slutet av resan.
Man måste hoppas att de lyckliga minnen överväger de dåliga.
Men min erfarenhet är att de dåliga minnena bleknar lika fort som de bra.
Sedan lever man i nuet ett tag för att slippa tänka för mycket och det är den perioden jag är i nu.
Försöker koncentrera mig på det som händer i dag.
Eventuellt tänker jag ett par dagar framåt, men jag vill inte göra för  många hopp.
Jag vill njuta av detta nu.
För även om det inte låter så,
jag är ganska lycklig nu.
Jag börjar hitta tillbaka till det liv som alltid varit mitt.

Barnen, huset och såna vanliga problem.
Vänner och familj.
Jag vet att jag pratar mycket om detta.
Men det är mitt liv.
Och jag är väldigt stolt över det jag har.

Nu är det dags att starta denna dag!
Kramar