Mina barn...

Tänk vilka otroliga barn jag har!
De är otroligt vackra och söta.
Trots att de ibland retas med både mig och varandra så är de
otroligt kärleksfulla.
Det största "problem" jag har med min dotter är att hon älskar att läsa.
Hon är lite lat, som alla tonåringar.
Det viktigaste är inte att städa sitt rum..utan att umgås med vänner och familj.
Det är otroligt!
Min son är autistisk men det finns så mycket mer i honom än bara det.
Han ser när någon är ledsen och vill gärna trösta.
Han kramas gärna och har ett otroligt musik intresse.

Ibland behöver man sätta sig ner och verkligen fundera på hur det kunde sett ut.
Jag ser flickor i Emelies ålder som gör uppror mot allt runt dem.
Som skadar sig själva och andra.
Kanske är det föräldrarna eller kanske är det klasskompisar.
Visst är jag medveten om att det är synd om dem.
Jag vet att de går igenom saker som gör det svårt för dem att vara lyckliga.
Men det är såna gånger som jag är så tacksam över att min dotter är som hon är.
Jag älskar dem så mycket och är så tacksam över att jag har dem i mitt liv.

Mina älskade älskade barn!