snön ligger djup utanför mitt hus.
Jag sitter här och lyssnar på svensk musik.
Lucas ligger och tittar på slalom på teve.
Han mår inte riktigt bra, hostar och är förkyld.
Emelie städar på övervåningen.
Jag har just avslutat min städning.
Lycka.
Jag har allt jag behöver här runt mig.
Jag saknar ingenting.
Kanske skulle det varit en god efterrätt till maten som står på spisen.
Men jag har glass i källaren så det passar som söndagslyx.
Såren i mitt hjärta är inte läkta.
Men jag är inte orolig.
Jag vet att våren är på väg.
Med den kommer kärleken, det är jag övertygad om.
Vårkänslorna.
Även om jag inte blir tillsammans med någon vet jag att sommaren är på väg.
Lycka.
Så lätt det var att skriva det ordet helt plötsligt.
Jag är medveten om att jag inte är mer lyckad än andra.
Jag vet att det kommer dagar då stormen ruskar om mitt lilla hus.
Men jag vet att det går över.
Solen är på väg till mitt kalla hjärta.
Det hjärta som blev så sårat.
Det som tilläts att bli krossat,
det som läker sakta under snön utanför.
Jag vet att jag kan.
Jag vet att jag inom mig har styrkan att älska.
Jag vet att han finns därute någonstans.
VI ska mötas en dag.
När vet jag inte, men jag väntar med spänning på den
som är menat för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar