Gott Nytt År

Årets sista dag och jag sitter här i mitt lilla kök och bara njuter.
Om jag fick önska en enda sak för det nya året vore det att även nästa år blir som det som gick har varit.
Lugnt, harmoniskt och med min familj nära.

Jag önskar lycka och välgång till er där ute.
Att ni ska ta hand om varandra och er själva under denna årets sista dag.
Så önskar jag er kärlek och skratt.

Var glada, var nöjda...
Lev och var lyckliga över varje dag som ni fått.
Att ligga i sängen på kvällen och minnas alla glada skratt under dagen som gått.
Det önskar jag er!

Under detta år,
har jag fått många nya vänner,
saknat dem som inte längre finns här hos oss
och lärt mig att inte alltid lyssna till vad andra människor säger.
Jag har fått slängt i ansiktet att jag är en kall och hård människa..
Men vet du,
det är exakt tvärtom.
Jag är varm,
jag är lycka,
jag är kärlek,
jag är skratt,
jag är gråt,
jag är allt.

Inom mig finns allt och jag håller inte inne med något.
Jag är mer..
Jag är värd att vara lycklig och jag vet att det finns så mycket lycka inom detta hus.
Kärleken här är stor.
Och jag har allt jag behöver här.

Så ta hand om er där ute..
Var lyckliga och glada,
älska och finn lyckan.

Stora varma kramar

Dagar som går,

Snart är julen här.
Jag fixar och donar och städar och fixar...

Det är snö utanför mitt fönster och jag njuter av att verkligen känna att jag finns här och nu.
Paket som ska slås in och hemligheter att bevara.
Det är mycket att göra men samtidigt är det skönt att bara vara här.

Ibland sitter jag still och funderar men det leder ingenstans så jag slutar..
Bättre då att bara fortsätta fixa allt som ska fixas och inte tänka så mycket.

Musiken spelas högt och jag sjunger med.
Det är så skönt att veta att man inte stör någon,
jag kan bara fortsätta så länge jag orkar...
Det absolut bästa med att bo så som jag gör!

Jag hoppas att ni där ute har en lugn och stillsam tid framför er nu,
ta till vara på varandra och tiden ni har tillsammans...
Ingen ide att stressa...det blir jul i alla fall....
Och ska ni ut  på vägarna så ta det lugn och försiktigt,
bättre att komma fram sent än inte alls.

Stora varma juliga kramar till er från mig

God jul och Gott nytt år!!

Dottern har fyllt år... och veckan som gått..

Det är otroligt hur tiden går och går..
I veckan fyllde dottern 16 år och vi firade henne med tårta och paket.
Hon blev väldigt glad över de strumpor jag stickat åt henne.
De är inspirerade av den brittiska serien Dr Who.

Så har vi haft en ganska stressig vecka med en massa måsten som ska göras.
Alla julsaker är nästan framme, förutom julgranen som jag alltid väntar med.

Hade besiktingstid för bilen i veckan och det gick bra.
Den har bakskärmar som bör fixas så de inte skadar.
Det måste jag försöka fixa men det får bli efter jul eftersom det är nog mycket just nu!

Nu är det äntligen fredag och jag ser fram mot helgen då jag ska fixa lite i huset men mest bara ta det lugnt och slappa.

Hoppas att ni får en bra helg där ute!

Kramisar

Stickar strumpor..

Jag har hittat en ny sak att pyssla med..
Jag har äntligen lärt mig att sticka strumpor.
De är inte jättefina än, men jag lär mig varje gång jag stickar.
Det är så skoj och jag har redan stickat fem strumpor.

Vintern har inte kommit än och jag saknar att skotta snö och bygga snögubbar.
Men den brukar ju komma så det är bara att vänta.

Kramar på er.

Kall bil!

Ett litet roligare inlägg!!
Frost som täcker bilen i härligt mönster!

Mina tankar om näthat och mobbing....

Många människor skriver blogg..
Om man skriver för sin egen del, som jag, eller om man skriver för att verkligen nå ut till andra har ingen betydelse egentligen!
Många är det som har tankar och funderingar som de vill skriva av sig av...
Förr, innan internet var de säkert såna som skrev insändare men då blev det oftast mera genomtänkt.
Idag kan man skriva av sig på en blogg.
Det kanske inte alltid är så intressant för andra att läsa men man skriver av sig vad man funderar på just då!

Att gå in och klanka ner på vad en annan människa skriver är hemskt.
Oberoende av vad den andra skrivit är det ändå den människans tankar och funderingar man klankar ner på.
Jag går ofta in på andras bloggar och läser.
Jag läser glada och ledsna inlägg.
Ibland oviktiga och ointressanta.
Men jag läser, tänker och så går jag vidare.
Har jag inget snällt att säga.......
Då är jag tyst.

Jag tror att man måste fundera innan man låter fingrarna dansa över tangenterna.
Jag tror på att vara storsint.
Jag skulle aldrig få för mig att skriva något som kan uppfattas som stötande.
Så ofta har jag skrivit på någons blogg och verkligen funderat på:
Är detta otrevligt?
Och har jag en enda känsla över att det jag skrivit kan uppfattas stötande för den som skrivit inlägget..
Då skickar jag inte iväg det.

Jag är medveten om att många fler har otrevliga erfarenheter av att blogga och jag tycker att det är hemskt att man inte kan få skriva av sig utan att det kommer sura kommentarer om det som är skrivet eller om den som skrivit det!
Men jag kan fortfarande inte förstå hur man kan.
Det är väl bara att sluta att läsa om det är irriterande.
Det är väl bara att gå vidare om man inte gillar den som skriver eller det den skriver om.
För mig är det ett stort frågetecken hur man kan vara så elak!

När jag skriver mina små inlägg,
är jag medveten om att ibland är det så fruktansvärt ointressant att läsa,
är jag medveten om att det ibland är stötande för andra,
är jag medveten om att jag är ganska oviktig och ointressant.
Men jag är också medveten om att jag skriver sånt som är viktigt för mig...oftast i alla fall...

Jag lever ett stillsamt liv,
jag målar och stickar och ser teve och läser böcker.
Jag umgås med mina vänner och familj.
De som är viktiga i mitt liv är de som jag har runt mig och en bit bort.
Jag vet att jag är lika viktig i deras liv som de är i mitt.
Jag vet inte hur många som bryr sig om vad som skrivs på den här bloggen...
Men jag ser att det är ganska många på statistiken.
SÅ för ganska många människor är det jag skriver ganska intressant.

Till dem som läser och tycker det är ganska viktigt eller totalt oviktigt...
Tack!
Tack för att ni läser och kommenterar.
Tack för att ni läser och inte kommenterar.

Jag skriver om mitt liv.
Det är ibland oviktiga saker,
men jag skriver bara sånt som jag kan stå för.
Jag lever ensam..
För att jag vill det.
I mitt hjärta finns många rum.
De största är för mina barn, min familj och de som jag kallar mina vänner.
Jag är varken kall eller hård,
Jag gråter ofta och skrattar ännu oftare.
Men jag accepterar inte att någon får mig att må dåligt.
Jag handlar utifrån mitt hjärta och det kommer jag aldrig sluta med!

Oj så långt det här blev..
Kanske stämmer det inte ens med innehållet och överskriften...
Men så är det ofta i min blogg...

Kramisar på er!

Höst städning!

Barnen har höstlov och vi myser både ute och inne.
Första snön har kommit och försvunnit.

Det är ganska varmt ute och fåglarna kvittrar, påminner om vår men luften är klarare.
Härligt!!

Kramisar

Svar på en elak kommentar....

Sitter här i mitt kök med mina barn runt mig.
Mina barn är lyckliga som barn ska vara.
Jag har ett härligt hem och ett bra liv, jag är lycklig förutom att jag inte har en man i det!

Funderar återigen på att lägga ner denna blogg..
På grund av elaka kommentarer och ord från någon som inte alls förstår vad jag letar efter.
Är du då så enormt mycket bättre?

Jag har en önskan, en enda.
Det är att jag ska hitta någon som jag kan vara mig själv med.
Mina barn är lyckliga,
min mor är den i mitt liv som jag alltid får stöd av,
Jag har vänner runt mig som alltid finns här.
Det enda jag inte har är en man som älskar mig!

Jag är inte desperat,
denna önskan påverkar inte alls varken mitt liv eller mina barn.
Det är varje människas önskan att ha någon att dela mot och med gångar med!

Är min blogg så hemsk så sluta läsa den då?!
Jag känner igen den som skrivit och jag tror att den personen är samma troll som skrivit andra
elaka kommentarer förr.
Tro mig, kära Troll,
Du är inte nödvändig för denna blogg.
Jag kommer att fortsätta skriva även om du slutar läsa!
Så snälla, om mitt liv retar dig så mycket att du måste vara elak...
För ditt bästa och för mitt, sluta läsa och sluta kommentera!
Det är ju inget snällt...

Jag har alltid fått lära mig, "har man inget snällt att säga är det bättre att vara tyst"
Det är ett ganska bra ordspråk...

Mvh

Linda

Tankar...

Ibland inser man att man måste ta ett steg tillbaka och se på sitt liv.
Jag har spenderat för mycket tid på att sakna..
Jag har önskat ett ord eller ett livstecken från en man som inte är värd det.

Den smärta jag känner i mig är mörk och kall.
Han har skapat ett hål i mig som jag trott varit för evigt.
Men det är mitt val.
Jag väljer att sakna honom med varje andetag och det är dags att inse nu..
Inse att han inte är värd det.

Mycket kan skyllas på honom, men lika mycket kan skyllas på mig.
Som jag alltid sagt, man kan inte dansa tango ensam.
Det tar tid att komma över ett svek, ett nederlag.
Gud vet att det har varit många nederlag i mitt kärleksliv.
Men hittills har jag alltid kommit ner med fötterna före.
Detta är det största nederlaget och jag har hamnat upp och ner.
Men jag vägrar låta honom vinna.

Jag hatar inte honom.
Kanske är det både positivt och negativt.
Hade jag varit arg hade jag inte varit ledsen.
Men det spelar ingen roll.

Jag hade tydligen inte nog att erbjuda honom.
Jag själv var inte nog för honom och det är inte hans fel.
Inte heller är det mitt fel.
Det är sånt som händer.

Hösten har kommit till mig.
Det är otroligt vackert och jag njuter av den kalla höga luften.
Måleriet står tillbaka just nu, men det kommer säkert tillbaka när jag känner för det.

Kram på er

Dagarna flyger fram,

Hösten har kommit på riktigt här och jag är fullt upptagen med att få allt att funka som ska göras här hemma.
Jag åker hit och dit med ärenden och hinner inte annat.
Det städas och fixas hemma så jag har att göra varje dag.
Känns som om dagarna består av att vakna och gå och lägga sig!

Allt annat blir lagt på hyllan,
känslor och eget liv.
Jag njuter av att ha en massa saker att göra hela tiden, för då slipper jag sakna.
För saknar jag gör under de sena nätterna då jag vaknar i min säng.
Kanske är det därför jag har så många saker att göra under dagen för att slippa tänka.

Sommarens dejting ledde inte någonstans!
Men det är kanske för det bästa i alla fall eftersom jag inte riktigt har tid att lägga på något annat än barnen, familjen och huset!
Känns oärligt att starta något när jag vet att jag har annat för mig.
Ganska skön filosofi tycker jag!

Kramar på er

Skolan börjar i dag

Barnen går tillbaka till skolan och rutinerna börjar om.
Så är sommaren slut, även om jag hoppas att vi har några fina dagar kvar.

Det har varit en bra sommar.
Jag har kanske inte fått allt gjort som jag tänkt, men det kommer mer tid.
Det mesta är ändå gjort och jag har njutit av sommaren.

Jag trivs väldigt bra just nu.
Det blir en del dejtande och det är skoj, men det leder inte till något varaktigt..
Och det är nog så jag vill ha det.
Jag orkar nog inte med något seriöst just nu.
Jag vill bara ha skoj och må bra.

Kanske kommer det in någon i mitt liv, kanske inte..
det spelar inte så stor roll faktiskt.
Jag mår bra och det är här och nu som gäller!

Kram på er och hoppas att ni har det bra!

irrvägar..

Känns som om jag springer omkring på irrvägar..
vilse.
Jag finner inte det som jag själv anser är den riktiga vägen.
Det enda jag vet är att jag inte orkar.

Kanske är kärlek en saga,
men då vill jag sitta själv i min soffa med en filt och läsa den.
Jag vill inte vandra på vägar som jag redan nu vet inte leder framåt.

För många gånger har jag vandrat på andras vägar..
Nu vill jag själv bestämma vilken väg jag ska gå åt!

Saknaden efter någon är inte stor nog.
Bättre att vandra själv och inte förväntas något av!
Då gör man ingen besviken!

Egentligen är det enkelt.
Ensamheten är en filt jag känner mig trygg med.
Den kräver inget av mig,
finns bara där skyddande och värmande.

Det enkla är oftast det rätta och jag vänder tillbaka till det hela tiden!

Upptäcka nya saker..

att upptäcka nya känslor..
att upptäcka att man faktiskt vågar..
Att våga steget..

Så rädd.
Tänk om,
när,
hur,
alla frågor kretsar i huvudet på mig..

Men jag vågar..
jag vill..
tänk om..
ja, men tänk om inte!!
Att våga är att vinna..
Kanske går det åt skogen..
Men under tiden..

Känslor...

Så underbart det är att känna igen!

Vad som sedan händer..
det vet man aldrig.
Men jag mår bra nu!

Kram 

sommar....

sommarnätter...
sommarkärlek..
sommarplåga...
sommarvärme...
sommarminnen...
sommarlov...

Tänk så mycket det finns som börjar på sommar...
Så många underbara saker man upplever på sommaren!
Barn minns med glädje det senaste sommarlovet,
man minns det med vemod och lycka..

jag lever upp..
det är sommar..
lyckan ler mot mig,
i ljusa sommarnätter..
sommarvärmen smeker min kind..
Jag lyssnar på den senaste musiken på radion,
jag minns andra somrar..
barnens sommarlov är nu...
sommarkärleken leker tafatt med den vackra sommardagen,
den busar i sommarvinden,
den lockar mig till skratt i sommarnatten!

Kram på er!

Varma sommarnätter...

Dessa bilder blev tagna av dottern och  mig när vi hade vår fotosafari häromkring Ursviken!
kram

tankar från det som aldrig kommer tillbaka...

Saknaden i mig överskuggar allt ibland,
överskuggar det vackra.
Men ibland är det lycka i allt det mörka,
lycka över att ha fått uppleva vad jag trodde var
äkta kärlek.

Ibland är det endast mörker,
ibland inser jag att det inte var äkta.
Det var bara ett spel,
jag visste bara inte vilka spelregler som gällde.

Ibland skrattar jag mot sorgen och inser,
det jag lärde mig har lärt mig saker jag måste veta för
att bli lycklig i framtiden!

Allt omkring lär mig saker om människor,
om lycka och om det man letar efter.
Just nu i denna stund,
barnen,
huset,
familjen..

Att vara lycklig just nu är något jag aldrig kunnat förr.
Men det har jag lärt mig.
Att det är den viktigaste läxan är lätt att förstå.
Att leva i nuet och inte se bakåt eller framåt.
Det är inte lätt men det hjälper mot de flesta sorger. 

Solen skiner,
fåglarna kvittrar,
barnen skrattar,
vi sjunger..
Det är en underbar sommardag!

Kram

Semester

Har jag haft i en vecka nu!
På måndag startar allt igen.

Jag har hunnit göra nästan allt som jag tänkte att jag skulle hinna.
Bara såna där stora saker som inte blivit gjorda.
Men det hinner jag!

I dag ska jag städa och måla trappen.
Det regnar ute så jag tycker att jag kan vara inne med gott samvete.
Ganska skönt att få ta hand om insidan med.

Tog en fotokväll igår och fotade dimman som rullade in över land.
Det var magiskt och jag njöt fullkomligt!

Kramar på er!

Sommarlov

Äntligen har sommaren kommit.
Äntligen är barnen lediga.
Det är grönt och fint överallt.
Vi sitter ute och fikar.

Men i tanken,
det kunde lika gärna vara vinter.
Har ingen betydelse om det är vinter eller sommar.
Livet går ändå.
Gräs ska klippas,
snö ska skottas.
Livet ska levas.

Önskar att jag skulle göra något skoj i sommar.
Men huset kallar på mig,
väggar ska målas,
sandlådor ska byggas,
livet ska levas.

Blommor runt mig,
de växer och doftar.
Ogräs eller inte,
jag har ingen aning.
Så länge de är vackra får de stanna.
Lyckan är egen täppa.
Solen skiner och barnen skrattar.
Skönt att det är sommar..
Men det kunde lika gärna vara vinter.
Livet ska levas oavsett.

Kram

12 år..

Just nu för 12 år sedan..
Då var jag inte så stark eller tuff..
Då jag tittade på mig i spegeln..
Såg jag den stora magen och funderade på vad för liten fullkomlig människa det fanns där inne.

Åren har gått och de har varit fyllda med glädje och sorg..
Som år är.
Men i morgon fyller den älskade lilla sonen 12 år.
Han som utvecklas, som gått framåt, och blivit en stor kille.
Även om han inte utvecklas som andra är han i mycket så lik andra killar i den åldern.

Just nu sitter han framför teven och spelar playstation och är lycklig.
Han äter godis och har det bra!
Min älskade son.

Tänk att tiden går så fort.
Barnen, det är på dem man inser hur fort den går.
De växer och växer.
Mina vackra otroliga barn.

Jag älskar er av hela mitt hjärta.
Kram

39 år

Igår fyllde jag år.
39 år.
Tänk så mycket man hinner på 39 år.
Man hinner gå ut skolan, få barn och hitta kärlekar.
Man hinner bli dumpad många gånger.

Jag tittar mig omkring på allt jag har som är bra.
I nuläget är det mest att koncentrera sig på de saker som är bra.
Så mycket kan gå åt skogen.
Man har alltid något att kämpa mot, men jag väljer att inte se det.
Jag väljer att se det som jag har runt mig som är bra.

Åren går och jag är glad över att de gör det.
Jag ser fram mot att fylla 40 år nästa år.
Få lite mera distans på allt som rör sig i mitt huvud.

Jag har inga drömmar just nu som jag måste förverkliga.
Jag har mina barn och min familj, de saker som betyder allt.
Jag tar dag efter dag.
Behöver inte skynda för något som ligger i framtiden.
Det är skönt.
Det mesta löser sig med tid och jag är inte alls stressad.
Tids nog kommer framtiden ändå!

Stora kramar till er där ute!

Funderingar om kärlek..

Jag har tänkt mycket på detta med kärlek.
På att älska och respektera en annan människa.
Kärleken till mina barn och familj, vänner och släkt är självklar och enkel.

Kärleken till en man är svårare.
Kanske har man ett viss antal förälskelser i livet,
kanske har jag förbrukat dem.

Jag väljer dock att tro att kärleken är obegränsad.
Jag vet att jag mött en av dem jag skulle kunnat vara med för resten av mitt liv..
men han försvann.
Kärleken till honom var något utöver det jag någonsin upplevt.
Nu vill jag känna den igen.
Hitta någon som kanske påminner om honom, men som är annorlunda.
Jag tror och hoppas att han finns därute.

Att T var en speciell människa är självklart och det visar jag nog genom alla inlägg som handlar om honom.
Men jag har kommit över att han avslutade.
Det var ett klokt val eftersom så mycket fanns mellan oss, som hinder.

Våren är här och jag känner livet komma tillbaka.
I helgen ska jag ut med syster och jag längtar efter att få ha lite vuxen tid.

Glad påsk på er!
Kramar

Lycka..

Ibland stannar jag upp..
stannar upp och tittar mig runt,
mina barn, min mor, min hund och mitt hus..
Min skruttiga bil, som jag älskar.
Allt jag har runt mig som är ren lycka.

Då solen skiner in och leker på mitt golv,
då månen gör avtryck på  min vägg.
Då jag ser snön försvinna lite i taget.
Vinden som blåser utanför mitt fönster.

Det krävs ibland att man tar ett steg tillbaka och verkligen funderar.
Det behövs ibland något som ändrar hur man tänker.
Efter denna helg vet jag att jag är lycklig.
När barnen kommer hem efter en helg borta från mig och jag bara känner
den lycka som det är att ha dem här.
Underbart!

Just nu är våren på väg och jag är bara lycklig.
Inget saknar jag och inget behöver jag.
Jag har allt,
här runt mig.

Det är lycka att inse hur mycket man har att vara lycklig över.
Hur härligt barns kramar är och hur mysigt det är att åka med min mamma till olika affärer
och bara umgås med henne.
Att ta en promenad  med barnen och hunden och bara känna våren i luften.
det är lycka!

Kram på er där ute!

Hur hittar man kraften??

Jag sitter här och funderar över min sons skola!

Han har, mot min vilja, flyttats från den vanliga särskola han går på till en lägenhet i ett bostadsområde.
På andra våningen sitter han och har "skola".
Det finns inget staket runt hans uteplats,
det går två vägar runt huset, den ena är tung trafikerad,
det finns en liten men tillräckligt stor bäck en bit ifrån.

Detta är vad skolan tycker är en bra skola för min son.

I förra veckan ringde telefonen och det var en av lärarna, en av de två som han har med sig,
och berättade att Lucas hade klämt sig i en av dörrarna och att han skadat foten.
På honom lät det inte så allvarligt och jag visste inte riktigt vad jag skulle tro.
Jag väntade på sonen och då han kom var det första han sa : "ojoj..ajaj.. ont"
Vi tog av honom strumpan och där var den stackars tån.
Alldeles blodig, utan ett endaste litet plåster och strumpan var blodig.
Det var ett ordentligt sår som han fått.
Inte ens då, kan de förstå att han inte är säker i denna lägenhet.
Han fick inte ens ett plåster...

Stackarn sitter där i en ensam lägenhet och har bara två lärare till sällskap.
Han får träffa de andra barnen en gång i veckan på innegympan.
EN GÅNG!!!!!
Men de anser att detta är bra för min son.

Ingen social träning,
ingen utemiljö som är anpassad för honom
och utan andra barn att härma..
ENSAM.

Jag har försökt att få lärarna att förstå,
jag har försökt att få rektorn att förstå,
men det enda de säger är att det är rektorn som bestämmer..
Det är inte mitt beslut.

Nej, det är verkligen inte mitt beslut att socialt isolera en människa.
Nej...
Det skulle jag inte önska min värsta fiende ens.

Det är sånt de sysslade med då de satte alla speciella barn på ett ställe..
De fick växa upp där med starka mediciner..
Men samtidigt är detta värre..
För han är helt ensam.

Hur hittar jag då kraften att gå vidare och fortsätta att kämpa?
Enkelt..
Det är min son.
Mitt kött och blod..
För honom gör jag allt,
för mina barn.

För att han ska ha ett liv där han utmanas och lär sig saker.
För att hans liv ska vara så nära "normalt" som jag bara kan ge honom.
För att jag älskar honom och vill hans bästa!

En sån där känsla...

I morse vaknade jag av sån där känsla..
"allt ordnar sig, inget händer utan orsak" känsla..
Solen steg upp och gjorde hela min värld glittrande och vacker.
Färger som ljusblått och vitt.
Fast kallt, fruktansvärt kallt.
Gick ut med min hund och var klädd som ett barn.
Overall, mössa, halsduk, tjocka vantar och ordentliga skor.
Gick där i min egna värld och såg bara allt detta otroliga runt mig.
Det var nästan så att man kunde höra kristaller slå mot varandra..
Knarret under mina skor och bilar runt mig.
Det var en sån otrolig känsla.
Jag och  min hund.
Jag älskar att bo just här.
Det är kallt och visst har jag många gånger drömt mig bort till en varm strand någonstans.
Där jag kan ligga i en solstol och dricka paraplydrinkar!!
Men detta är mitt hem.
Jag älskar mitt hus och mina barn,
min hund och min mamma.
Vilken otrolig tur att jag har dem.
Jag älskar er så mycket!

Här kommer en bild på min lilla älsklingshund

snö kaos...

Jag köpte en snöslunga i början av vintern..
Den har stått i garaget för att det varit brist på snö...
NU kom den, snön..
Och jag har använt snöslungan 3 gånger då den går sönder!!!
Så jag kan inte tycka att det var riktigt rätt tillfälle för den att gå sönder, men å andra sidan, när är det någonsin rätt tillfälle för något att gå sönder?!

Stackars bilen var helt översnöad.
Vi har varit ute en sväng, men som dottern säger: Vi har allt vi behöver här i huset!
Det får helt enkelt ta den tid det behöver.. tids nog kommer vi nog ut!

Jag har äntligen funnit den hund som passar oss.
Hon är lugn och snäll.
Tycker om barnen och sover nära mig varje natt.
Jag har sovit så gott eftersom hon är här.
Jag känner mig skyddad och naturligtvis behöver jag motionen som jag får då jag går ut med henne.
Barnen trivs med henne,
hon trivs här
och vi mår bra tillsammans.

Lilla Foxy på en mysig kudde!
Jag kallar henne Foxy-Lady..
Hon är en riktig dam.

Nu ska jag fixa lite lunch och sedan får vi se om vi går ut igen och skottar lite.
Många kramar till er där ute,
hoppas att ni tar det lugnt i snökaoset