Funderingar om kärlek..

Jag har tänkt mycket på detta med kärlek.
På att älska och respektera en annan människa.
Kärleken till mina barn och familj, vänner och släkt är självklar och enkel.

Kärleken till en man är svårare.
Kanske har man ett viss antal förälskelser i livet,
kanske har jag förbrukat dem.

Jag väljer dock att tro att kärleken är obegränsad.
Jag vet att jag mött en av dem jag skulle kunnat vara med för resten av mitt liv..
men han försvann.
Kärleken till honom var något utöver det jag någonsin upplevt.
Nu vill jag känna den igen.
Hitta någon som kanske påminner om honom, men som är annorlunda.
Jag tror och hoppas att han finns därute.

Att T var en speciell människa är självklart och det visar jag nog genom alla inlägg som handlar om honom.
Men jag har kommit över att han avslutade.
Det var ett klokt val eftersom så mycket fanns mellan oss, som hinder.

Våren är här och jag känner livet komma tillbaka.
I helgen ska jag ut med syster och jag längtar efter att få ha lite vuxen tid.

Glad påsk på er!
Kramar

Lycka..

Ibland stannar jag upp..
stannar upp och tittar mig runt,
mina barn, min mor, min hund och mitt hus..
Min skruttiga bil, som jag älskar.
Allt jag har runt mig som är ren lycka.

Då solen skiner in och leker på mitt golv,
då månen gör avtryck på  min vägg.
Då jag ser snön försvinna lite i taget.
Vinden som blåser utanför mitt fönster.

Det krävs ibland att man tar ett steg tillbaka och verkligen funderar.
Det behövs ibland något som ändrar hur man tänker.
Efter denna helg vet jag att jag är lycklig.
När barnen kommer hem efter en helg borta från mig och jag bara känner
den lycka som det är att ha dem här.
Underbart!

Just nu är våren på väg och jag är bara lycklig.
Inget saknar jag och inget behöver jag.
Jag har allt,
här runt mig.

Det är lycka att inse hur mycket man har att vara lycklig över.
Hur härligt barns kramar är och hur mysigt det är att åka med min mamma till olika affärer
och bara umgås med henne.
Att ta en promenad  med barnen och hunden och bara känna våren i luften.
det är lycka!

Kram på er där ute!

Hur hittar man kraften??

Jag sitter här och funderar över min sons skola!

Han har, mot min vilja, flyttats från den vanliga särskola han går på till en lägenhet i ett bostadsområde.
På andra våningen sitter han och har "skola".
Det finns inget staket runt hans uteplats,
det går två vägar runt huset, den ena är tung trafikerad,
det finns en liten men tillräckligt stor bäck en bit ifrån.

Detta är vad skolan tycker är en bra skola för min son.

I förra veckan ringde telefonen och det var en av lärarna, en av de två som han har med sig,
och berättade att Lucas hade klämt sig i en av dörrarna och att han skadat foten.
På honom lät det inte så allvarligt och jag visste inte riktigt vad jag skulle tro.
Jag väntade på sonen och då han kom var det första han sa : "ojoj..ajaj.. ont"
Vi tog av honom strumpan och där var den stackars tån.
Alldeles blodig, utan ett endaste litet plåster och strumpan var blodig.
Det var ett ordentligt sår som han fått.
Inte ens då, kan de förstå att han inte är säker i denna lägenhet.
Han fick inte ens ett plåster...

Stackarn sitter där i en ensam lägenhet och har bara två lärare till sällskap.
Han får träffa de andra barnen en gång i veckan på innegympan.
EN GÅNG!!!!!
Men de anser att detta är bra för min son.

Ingen social träning,
ingen utemiljö som är anpassad för honom
och utan andra barn att härma..
ENSAM.

Jag har försökt att få lärarna att förstå,
jag har försökt att få rektorn att förstå,
men det enda de säger är att det är rektorn som bestämmer..
Det är inte mitt beslut.

Nej, det är verkligen inte mitt beslut att socialt isolera en människa.
Nej...
Det skulle jag inte önska min värsta fiende ens.

Det är sånt de sysslade med då de satte alla speciella barn på ett ställe..
De fick växa upp där med starka mediciner..
Men samtidigt är detta värre..
För han är helt ensam.

Hur hittar jag då kraften att gå vidare och fortsätta att kämpa?
Enkelt..
Det är min son.
Mitt kött och blod..
För honom gör jag allt,
för mina barn.

För att han ska ha ett liv där han utmanas och lär sig saker.
För att hans liv ska vara så nära "normalt" som jag bara kan ge honom.
För att jag älskar honom och vill hans bästa!

En sån där känsla...

I morse vaknade jag av sån där känsla..
"allt ordnar sig, inget händer utan orsak" känsla..
Solen steg upp och gjorde hela min värld glittrande och vacker.
Färger som ljusblått och vitt.
Fast kallt, fruktansvärt kallt.
Gick ut med min hund och var klädd som ett barn.
Overall, mössa, halsduk, tjocka vantar och ordentliga skor.
Gick där i min egna värld och såg bara allt detta otroliga runt mig.
Det var nästan så att man kunde höra kristaller slå mot varandra..
Knarret under mina skor och bilar runt mig.
Det var en sån otrolig känsla.
Jag och  min hund.
Jag älskar att bo just här.
Det är kallt och visst har jag många gånger drömt mig bort till en varm strand någonstans.
Där jag kan ligga i en solstol och dricka paraplydrinkar!!
Men detta är mitt hem.
Jag älskar mitt hus och mina barn,
min hund och min mamma.
Vilken otrolig tur att jag har dem.
Jag älskar er så mycket!

Här kommer en bild på min lilla älsklingshund

snö kaos...

Jag köpte en snöslunga i början av vintern..
Den har stått i garaget för att det varit brist på snö...
NU kom den, snön..
Och jag har använt snöslungan 3 gånger då den går sönder!!!
Så jag kan inte tycka att det var riktigt rätt tillfälle för den att gå sönder, men å andra sidan, när är det någonsin rätt tillfälle för något att gå sönder?!

Stackars bilen var helt översnöad.
Vi har varit ute en sväng, men som dottern säger: Vi har allt vi behöver här i huset!
Det får helt enkelt ta den tid det behöver.. tids nog kommer vi nog ut!

Jag har äntligen funnit den hund som passar oss.
Hon är lugn och snäll.
Tycker om barnen och sover nära mig varje natt.
Jag har sovit så gott eftersom hon är här.
Jag känner mig skyddad och naturligtvis behöver jag motionen som jag får då jag går ut med henne.
Barnen trivs med henne,
hon trivs här
och vi mår bra tillsammans.

Lilla Foxy på en mysig kudde!
Jag kallar henne Foxy-Lady..
Hon är en riktig dam.

Nu ska jag fixa lite lunch och sedan får vi se om vi går ut igen och skottar lite.
Många kramar till er där ute,
hoppas att ni tar det lugnt i snökaoset

Gott Nytt år

Snöflingor dalar sakta utanför mitt fönster,
barnen myser,
katten går på upptäcksfärd
och jag sitter här med mitt kaffe och njuter.

Ett nytt år står för dörren.
Snön som faller i dag ska en dag smälta bort
och ge plats för maskrosor och spröda grässtrån.

Önskar er alla ett riktigt gott  nytt år,
Många många kramar till er alla!

Snart nytt år...

Om några dagar blir det nytt år.
Tiden går, ibland sakta och ibland fort.
I mina dagböcker, som jag skriver för hand, står alltid vid denna tid på året:
"jag önskar att nästa år blir bättre än det som varit"

Oftast ser tiden likadan ut.
Konstigt med tiden.
Den går och går.
Barnen växer, blir större och årstiderna växlar..
Ändå känner jag mig som densamma.
Fast vissa dagar känner jag mig som 120 år.

Så ofta tänker jag på det jag har..
det jag har att vara tacksam över.
Min familj, mina barn, mina vänner och  mitt hus.

Så ofta i denna blogg har jag skrivit om förlorad kärlek.
Det är fortfarande något jag saknar och som inte finns i mitt liv.
Trots att jag skulle göra mycket för att den skulle finnas här.
Tankar på T och M.
Hur jag ändå var lycklig, fast otroligt olycklig.
Hur känslorna var så motsägande.
Ena stunden otroligt lycklig, nästa otroligt olycklig.
Saknad.
T finns fortfarande i mina tankar trots att jag borde gått vidare och framåt.
Han är saknad.
Men så ofta har jag funderat på detta med kärlek.
Det är något som är få förunnat att känna riktigt kärlek, och de som lyckas...
De har en skatt som vi andra aldrig får uppleva.
Jag har älskat ofta och så intensivt som jag bara kan,
och jag är glad över att kunna säga..
Jag kan älska!
Jag kan älska på avstånd och nära,
intensivt och flammande..
Men så ofta då man älskar med en hetta som flammar upp..
så slocknar den fort och blir till aska...

Jag är glad över att jag har fått uppleva kärlek i alla dess former.
Därför gör det inte så mycket att vara ensam.
Jag är nöjd över att vara själv just nu.
Jag vill hitta kärlek som är trygg och lugn.
Men jag har inte bråttom.

Jag önskar er alla där ute ett riktigt härligt gott nytt år..
Lev, Älska, Gläds, Skratta och Gråt.
Njut!!

Kramar