Varje gång jag tänker att jag inte längre orkar,
hittar jag någon smula av styrka kvar där inne.
Jag tar mig upp,
tittar mig omkring och upptäcker att det finns massor att glädjas över.
Jag vet att mina barn är en given källa till styrka.
De är borta på annat i kväll.
Jag vet att min familj stöttar och jag vet att de finns där.
Mina underbara vänner som står ut med att jag frågar, pratar och undrar.
Ikväll har jag tittat på dimman därutanför mitt fönster.
Jag har glömt bort att se mig omkring efter saker som är vackra.
Men dimman därute påminner mig om att allt det vackra finns kvar där ute.
Med hjälp av det vackra,
med mina barn, min familj och mina vänner kommer jag tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar