Gott Nytt år

Snöflingor dalar sakta utanför mitt fönster,
barnen myser,
katten går på upptäcksfärd
och jag sitter här med mitt kaffe och njuter.

Ett nytt år står för dörren.
Snön som faller i dag ska en dag smälta bort
och ge plats för maskrosor och spröda grässtrån.

Önskar er alla ett riktigt gott  nytt år,
Många många kramar till er alla!

Snart nytt år...

Om några dagar blir det nytt år.
Tiden går, ibland sakta och ibland fort.
I mina dagböcker, som jag skriver för hand, står alltid vid denna tid på året:
"jag önskar att nästa år blir bättre än det som varit"

Oftast ser tiden likadan ut.
Konstigt med tiden.
Den går och går.
Barnen växer, blir större och årstiderna växlar..
Ändå känner jag mig som densamma.
Fast vissa dagar känner jag mig som 120 år.

Så ofta tänker jag på det jag har..
det jag har att vara tacksam över.
Min familj, mina barn, mina vänner och  mitt hus.

Så ofta i denna blogg har jag skrivit om förlorad kärlek.
Det är fortfarande något jag saknar och som inte finns i mitt liv.
Trots att jag skulle göra mycket för att den skulle finnas här.
Tankar på T och M.
Hur jag ändå var lycklig, fast otroligt olycklig.
Hur känslorna var så motsägande.
Ena stunden otroligt lycklig, nästa otroligt olycklig.
Saknad.
T finns fortfarande i mina tankar trots att jag borde gått vidare och framåt.
Han är saknad.
Men så ofta har jag funderat på detta med kärlek.
Det är något som är få förunnat att känna riktigt kärlek, och de som lyckas...
De har en skatt som vi andra aldrig får uppleva.
Jag har älskat ofta och så intensivt som jag bara kan,
och jag är glad över att kunna säga..
Jag kan älska!
Jag kan älska på avstånd och nära,
intensivt och flammande..
Men så ofta då man älskar med en hetta som flammar upp..
så slocknar den fort och blir till aska...

Jag är glad över att jag har fått uppleva kärlek i alla dess former.
Därför gör det inte så mycket att vara ensam.
Jag är nöjd över att vara själv just nu.
Jag vill hitta kärlek som är trygg och lugn.
Men jag har inte bråttom.

Jag önskar er alla där ute ett riktigt härligt gott nytt år..
Lev, Älska, Gläds, Skratta och Gråt.
Njut!!

Kramar

Sonens skola..

Att ha ett handikappat barn,
ett barn som kräver mer av både mig och andra runt honom.
Varje dag är en kamp om att han ska ha det han har rätt till.
Under en period har det varit väldigt jobbigt med skolan.
Han är utåtagerande och det påverkar skolan.
Det har gått bra under så många år.
Men nu har allt skitit sig.

De anser att han måste få komma någonstans där han har det lugnt runt sig för att han ska kunna koncentrera sig... han har ju faktiskt ADHD så det är svårt med det men nåväl.
Nu har de hittat ett ställe för honom.
Ett ställe som de tycker passar för det ändamål att han ska kunna koncentrera sig......

Det är en vanlig lägenhet,
i ett vanligt hus!
Utan rätt säkerhet runt honom.
Utan ett staket runt en liten bakgård.
Det är nära till en väldigt tung trafikerad väg,
det är nära till andra trafikerade vägar,
det går en liten bäck en bit bort.
Detta ställe anser de är det bästa för min son!!
Den ligger på andra våningen med en hiss rakt utanför dörren.
Han älskar hissar så han kommer bara att vilja vara där ute.
Här anser de att han ska kunna koncentrera sig och vara lugn.
De lyssnar inte på att jag säger att det inte kommer att funka på grund av hissen,
på grund av de vägar med trafik och på grund av den bäck som finns i närheten..
Men de lyssnar inte.
Så lägenheten på andra våningen, med hiss och allt annat ska bli sonens "skola" under en tid.
Den ska anpassas inomhus för honom.
Och då han är där ska jag sitta här och vara orolig....
Han ska till ett ställe som jag anser inte duger åt honom.
Men det är ingen som lyssnar på vad jag säger..

Regn, takbygge och troll..

I dag regnar det. Jag undrar var vintern tog vägen. Vill ju ut och leka med min snöslunga. Men det är skönt att det tar lite tid eftersom jag inte köpt ordentliga skor än.
Regnet får mig att tänka på hur bra det är att taket blev lagt i tid. Nu vet jag att det inte regnar in någonstans. 
Det blev ett svart plåttak och jag antar att det kommer att låta ordentligt när snön väl ska av i vår.
Men vad gör det när man sitter inne?

Har ett par veckor sett lite underliga saker här på bloggen.
Nu vet jag att det är troll på bloggen.
Ibland funderar jag på att låta dem vinna och plocka ner bloggen.
Men jag ska försöka stå ut, för er alla som med glädje delar mitt liv.
Tyvärr gör dessa troll att jag inte känner samma lust att skriva ner mina tankar och funderingar...
Så lite censur kommer det att bli.

Kram på er och var rädda om varandra.

Dimma på månen

Det är mörkt ute,
Kylan når in i mitt inre.
Men där inne slår ett hjärta.
Varmt och starkt.
Jag skrattar mot kylan som försöker
dra ner mig.

Jag skrattar mot dimmorna som blåser på månen.
Styrkan i mig.

Skönheten runt mig är otrolig.

Det är dimma på månen i natt.

Måndag morgon....

Utanför mitt köksfönster byggs det ställningar.
Det ska bytas tak.
Konstigt att se dessa ställningar utanför fönstret.
Sonen gillar dem, vill gärna klättra på dem men det hindrar vi.
Känns inte direkt som den bästa lekplatsen för honom.

I helgen har han lekt med assistenten ute utan att jag behövde vara med.
Det är ett framsteg.
Jag hann göra så mycket inne.
Helt otroligt kändes det.
I dag är han hemma med dålig mage, ligger i soffan och ser teve.
Önskar att han snart är frisk igen.

I övrigt går tankarna runt i min huvud.
Jag undrar över livet och över kärlek.
Det ska väl vara grädden på moset att vara kär?
Men jag tycker mest att det är smolk i bägaren....
Så mycket enklare att vara ensam...
Samtidigt så tråkigt att inte ha någon att prata med på kvällarna då barnen sover..
Men jag vet inte...
Kanske är det så här det ska vara?

Har inte målat på ett tag.
Ibland känns det som om det är slut...
men jag vet att det finns där under ytan.. bara väntar på att få komma upp igen.
Just nu är det största att försöka hitta på sätt att använda lastpallar till något.
Vad ska jag hitta på härnäst?

Hoppas att ni har en bra dag där ute.
Kramar
Bilden är från sonens lek på gården i helgen.

Saker att tro på...

Jag tror på mig själv,
På Gud,
Årstiderna som kommer och går.

Jag tror på kärleken i min familj,
Till mina barn och min mamma.

Jag tror på vänskapen till mina vänner. 

Men kärlek mellan man och kvinna tror jag inte längre på.
Det är inget man bara har..
Det måste kämpas för.
Det är inte enkelt.

Åren som gått, förhållanden som gått.
Av de har jag lärt mig.
Så var glad om du lyckas..
Ensamheten ruvar runt hörnet och man vet aldrig när den är det enda sällskap du får.

Sänggaveln är klar.

Är så nöjd!

Lastpallar. ..

Efter en snilleblixt har jag tvättat, slipat och börjat måla lastpallar.  Det ska i första hand bli en sänggavel.  Men det blir nog något mera med..

Tankar helt plötsligt...

Jag har sökt kärlek,
sökt efter det som försvann..
Helt plötsligt inser jag...
Jag har inte plats eller tid för en man.

Jag vill inte förstöra det liv jag nu har.
Jag vill ha ensamheten då barnen sover,
sitta i soffan och se det jag vill på teve.
Jag vill kunna lägga mig på sängen utan att någon
suckar över min brist på engagemang.
Jag vill sitta vid frukostbordet med en bok utan att någon
tycker att jag är tråkig.

Jag vill umgås med mina barn, min mamma och mina vänner
utan att känna skuld över att jag väljer andra framför honom.
Jag vill fortsätta leva nu.
Uppleva, upptäcka och njuta nu.
Inte önska eller leta mera.
Jag vill inte ha mer än vad jag just nu har.
Möjligtvis mera upplevelser,
mer konst,
mer vackra saker runt mig.

Känslan som i dag kom över mig är befriande.
Jag är nöjd.
Jag är nu.
Behöver inget mer än det jag får.
Ingen mera jakt eller önskan.
Bara detta.

Att man sedan inser att mitt liv inte har plats för en man är faktiskt otroligt skönt.
Jag behöver inte sakna,
det finns inget som en man har som jag behöver.
Barnen och detta hus är allt för mig just nu.
Kanske kommer det en dag då jag behöver, önskar och vill ha mer..
Men just nu, är detta allt jag vill ha.
Kanske kommer det en dag då jag har plats för en man,
tid för någon mer än de som redan finns här.
Men inte just nu.
Det är lycka att inse.


Kramar på er där ute ,
hoppas att ni är nöjda med det ni har.

Såld tavla...

Jag har fått en tavla såld.
Det är M & K som köpt och jag är överlycklig över att det var just de som köpte denna tavla!
Jag fick en bild igår av var de satt den.
Det är en otrolig känsla att faktiskt någon annan än nära vänner och familj vill ha något som jag gjort!
Så jag investerade i ett bordsstativ.
Det ska erkännas att det blev lite extra fredagsmys med.
Så i kväll blir det att fira med lite mys och gott.
Sedan i helgen ska jag fortsätta med de två tavlor jag börjat på(om jag hinner) och naturligtvis är det andra saker som ska göras med.

I övrigt är det som vanligt.
Problem med grannar..
Sånt som man skulle kunna skrika HÖGT över men som är lika bra att man försöker lägga bort..
Onödig stress kallas det.
Men visst ska jag erkänna att jag önskar att jag vetat detta då jag tittade på huset.. då hade jag ALDRIG flyttat just HIT!!!

Många kramar till er denna fredag,
Ha en riktigt bra otursdag och en härlig helg!

Utställning på ett café

Jag trodde att det skulle vara hemskt att ställa ut.
Men än så länge är det ganska skönt.
Var till Cafeet i går och försökte lyssna..
Men eftersom jag är för feg vågade jag inte stanna så länge!
Ska dit igen efter att barnen börjat skolan.
Får se om jag får höra något om vad andra tycker om mina tavlor.
Två av tavlorna är sålda och det är helt otroligt!
Och så  många som har varit in och tittat på bloggen, tack för alla besök!

Kramisar till er där ute!

Nu händer det saker...

Igår var jag ute med en vän för att fota hennes dotter.
Det gick jättebra och vi fick över 200 bilder, några riktigt bra.
På väg hem stannar vi till på ett Café i stan.
Där hänger lappar om att man kan ställa ut sin konst där.
En månad gratis!

Jag ska alltså ställa ut en månad på ett riktigt populärt café!
Känner mig smått nervös...(Läs riktigt nervös)

Vet inte vilka tavlor jag ska välja, måste gå igenom dem och titta vilka som skulle passa.
Hela augusti kommer några av mina tavlor hänga ute och jag vet att det är många som gärna går
på det cafét.
AAAAHHHH!!!
HJÄLP!!!!
Men det ska samtidigt bli riktigt skoj.
Håll tummarna för mig.
Kramisar

Dömmar

Vissa nätter vaknar jag,
jag inser att det var en dröm och jag somnar lätt om.
Vissa drömmar kan man inte fånga,
man känner bara en saknad av dem då man vaknar på morgonen.
Något man saknar.
Jag funderar en hel dag på vad det är jag drömt och vad jag missat.
Så inser jag att det inte var en dröm.
Det hände men det var som en dröm.
Den försvann likt drömmar gör,
de går inte att fånga och man saknar det man drömt.
Man trodde att det var en sanning,
att lyckan var här för att stanna.
Men drömmar kan inte vara verkliga och man vaknar till slut.

Många av mina vänner är lyckliga i sina förhållanden.
De lever med lyckan och kanske de inte inser hur lyckliga de faktiskt är.
Kanske är det så med lycka,
att man inte inser fören den är borta hur lycklig man var.

Jag försöker värdesätta det jag upplevt men det är svårt då jag inser att det inte längre är lika lätt.
Jag vet att jag inte är så gammal.
Men jag vet också hur mycket man måste lägga ner för att uppleva kärlek.
Man måste våga och förlita sig på en annan människa.
Jag tror inte att jag vågar något mera.
Det är så mycket säkrare att vara bara jag.
Ingen som fångar mitt hjärta och ingen som krossar det.
Jag är så trött på att få mitt hjärta krossat.

Nu vill jag bara vara säker.
Så om mina vänner undrar och kanske pratar om hur illa det går i mina förhållanden..
Jag vill bara vara säker.
Jag vill bara vara lycklig.
Hur jag hittar dit vet jag inte än, men just nu vill jag bara vara.

Kram till er alla där ute.
Uppskatta vad ni har..

Lat dag..

Vi har en lat dag framför oss.
Självklart ska det städas och fixas..
Funderar på att baka lite bröd igen.
Har ett par dagar bakat bröd, det är så gott och jag ser med glädje att barnen äter.
Även om jag har blandat i lite fibrer så äter de.
Det är nog lukten av nybakat som gör det.

I helgen firade vi dottern som konfirmerade sig.
Hon såg så stor ut, tänk vad tiden går fort.
Igår hade vi fika här hemma eftersom hon var hos sin pappa i helgen.
Hon bakade en mycket god rabarberpaj.
Jag är så stolt över mina barn.

Har bestämt var jag ska börja då hösten har kommit.
Det blir först och främst trappen som ska målas vit.
Ledstången blir svart och väggarna vita.
Tror det kommer att bli jättebra.
Sedan såg jag i en tidning att element ska vara renborstade från färg och bara metall färgade.
Det passar mycket bra i den här familjen eftersom sonen gillar att pillra bort färgen.
Det blir också ett projekt.
Sedan under vintern ska jag ta hand om vardagsrummet och fixa till det.
Som vanligt blir det vita väggar.

I sommar ska jag försöka ta hand om fönstren och anlita någon som kollar taket.
Jag tror att det blir ett takbyte.
Men i dag blir det en tvättdag och en latdag.
Sånt måste man ju också hinna med!
Stora kramar till er där ute.
Hoppas att ni lägger in lite slappar tid i era dagar!

En bättre dag...

Livet går framåt.
Jag inser fakta.
Jag inser att vissa människor har en förmåga att ljuga om de mest underliga saker.
Det enda jag kan göra är att minnas att jag inte är oärlig.
Att jag värdesätter ärligheten jag själv har inom mig.
Tycker jag något säger jag det.
Känner jag något uttrycker jag det.
Ärlighet.
Sånt enkelt ord och så svårt för vissa att följa.
Men men.
Man kan inte ändra andra människor..
Den enda man kan ändra är sig själv!

Jag vet vem jag är.
Jag har bra sidor och jag har dåliga sidor.
Jag har aldrig gjort mig till något jag inte är.
Det ni ser, är det ni får.
Enkelt.

I dag ska Lucas till sitt korttids.
Jag och mamma ska till stan och kanske en tur till myrorna eller något.
Det blir en bra dag.
Jag ska passa på att handla så jag slipper ta med Lucas på det.
Det är så mycket enklare att göra själv.
Hans autism gör att han inte tycker om att gå i affärer.
Han får panik över alla människor.
Ibland skulle jag vilja ha en stor skylt med mig.
Där det står: "JAG ÄR AUTISTISK"
Bara för att andra ska förstå varför han är som han är.
Kanske skulle det göra andra människor mera förstående?!

Tack för att ni läser den här bloggen.
Jag kan tänka mig att den kan bli lite tråkig ibland.
Men jag ska försöka skärpa mig!
KRAM

Sommarlov...

Sköna dagar,
solsken och mygg..
Varma sommarvindar,
svalor som flyger förbi.....

Ja, det är vad jag hoppas på för sommaren.
Att jag kan njuta av dagarna som kommer.
Utan att för många tankar ska komma och förstöra.
Att jag kan gå vidare och framåt.

Men det är svårt att inte tänka...
"för ett år sedan"

Jag tror att det är många som inte förstår varför T lämnat ett så stort hål i mig.
Jag ska försöka förklara...

Jag har hela mitt liv sökt efter något mera.
Jag har sökt efter något som jag inte kunnat sätta ord på själv.
Så träffar jag T.
Varje gång vi ses är det via internet.
Det blir en förälskelse i själva förälskelsen.
Jag börjar öppna mig för honom och visar sånt jag inte vågat visa andra.
Det kräver mod men jag känner att jag är ganska säker eftersom vi sitter vid datorerna.
Han kan inte förstöra så mycket tror jag då.
Men sedan ses vi i riktiga livet och jag inser att jag är förälskad i honom.
Jag lägger ner hela mig i det.
Men egentligen, mot slutet, kändes det som om det inte ledde någonstans.
Och jag är fast i funderingar på varför och hur jag ska kunna lita på någon man igen.
Han tog så mycket av mig.
Jag trodde att jag skulle kunna gå vidare ganska fort men jag är fast i funderingarna.
Jag vet att det inte är någon ide att försöka skynda på, det måste få ta den tid det tar.
Jag vet att ni säkert är trötta på att höra om honom och jag ber om ursäkt för det.
Men just nu är jag fast i den här fasen.
Jag vet att jag kommer att komma vidare som en starkare människa men just nu är jag svag.
För att kunna bli stark måste man våga vara svag och jag är inte rädd för att minnas allt jag  minns.
Tids nog kommer jag att kunna le åt det jag trodde vi hade.
Tids nog kommer det inte att göra så här ont.

Jag är otroligt glad över att jag har mina fantastiska barn som hjälper mig vidare,
min fantastiska familj och mina fantastiska vänner.
Det är sånt man behöver för att kunna gå vidare.
Och jag är otroligt glad över att jag har er läsare här.
Tack.

Himlen är blå.
Det blåser ganska mycket i dag och jag vet inte vad vi ska hitta på.
Kanske blir det bara en lugn hemma dag då vi försöker fixa sånt som behöver fixas.
Kanske hittar vi på något.
Vi får se!

KRAMAR till er alla där ute.
Kom ihåg...
För att vara stark måste man våga vara svag.

11 år...

I dag fyller min son 11 år.
Tänk vad fort tiden går.
Känns som om det var nyss han var bebis och nu springer han omkring i full fart.

Tänk så mycket jag fått uppleva under dessa 11 år.
Han har haft EP, fått diagnoser hit och dit och lärt sig att prata.. Ett tal som ganska fort försvann.
Men i dag är han den underbara lilla kille, han har sån fantastisk humor, han älskar motorer.
Han älskar att vara ute i naturen, att bada och att arbeta.
Han älskar att hoppa på studsmattan.
Min tid går åt att passa honom.
Ständig övervakning.
Men det är det värt..
Han är orädd och snabb.

Det finns där ständigt, hans diagnoser.
Men i dag ska jag koncentrera mig på att han, utan alla diagnoser, fyller 11 år.
Ibland tänker jag på vad han skulle velat säga, fast han inte kan.
Jag tänker på andra 11 åringar som kan berätta vad de önskar sig.
Vad önskar sig en 11 åring, en utan diagnos?
Kanske är det böcker, spel och pengar..

Han får en massa leksaker, traktorer och vattenleksaker.
Han älskar ju att bada.
Jag och dottern har bestämt att vi ska baka en tåg tårta!
Hoppas att han tycker att den är fin.
Jag hoppas att hans dag blir bra.
Han har går och lägger sig i kväll med magen fylld av tårta och sängen fylld av leksaker.
Med ett leende på läpparna!

Grattis min lilla prins,
tänk så stor du är.
Jag älskar dig så mycket!

Ha en bra dag därute!
Kram

Sommar....

Underbara sommar!!!
Snart slutar barnen skolan och då sätter sommaren fart på riktigt!
Har en massa projekt och saker jag vill göra denna sommar.
Känns konstigt att inte åka till Irland samtidigt som det känns riktigt skönt att bara få rå om huset och trädgården.
Jag har så mycket som jag vill göra.
Det är trädgården som ska fixas och jag vill ha ett äppelträd och så är det naturligtvis gräsklippning och ogräsrensning.
Jag vill fixa till i uterummet.
Jag har så många ideer som jag vill göra klart innan det är vinter igen.
Till hösten har jag bestämt att jag ska fixa till i köket och i vardagsrummet.
Naturligtvis har jag en massa möbler att måla och en massa andra saker i huset.
Det är en underbar form av distraktion.

Sedan har jag funderingar på att skaffa en hund.
Jag tror att det behövs någon som hjälper mig att komma ut på promenader då barnen inte är hemma.
Någon som får mig på andra tankar.

För tankarna är, tyvärr, fortfarande på honom.
Jag har testat att måla möbler på kvällarna och jag har försökt att läsa böcker, men jag har insett att det som funkar bäst är att vara ute.
Motion och sånt som gör mig trött är bäst.
Det är inte så att jag medvetet sitter och tänker på honom utan mera att ljud eller lukt får minnes bilder att dyka upp.
Jag blir lika irriterad varje gång men jag vet hur jag funkar.
Det är ingen ide att försöka mota bort dem..
Jag måste igenom dem innan jag har kommit ut på andra sidan.
Det får helt enkelt ta den tid det tar.
Jag har inte bråttom.
Jag har all tid i världen.

Nu har alla barn (alla två) kommit hem och vi ska fixa lite i hemmet.
Sedan blir det nog en tidig kväll för dem.
Sonen fyller år på fredag och jag har massa saker jag vill baka innan dess.
Tänk, han blir 11 år.
Min stora lilla kille.

Hoppas att ni har det bra därute!

Kramar

Vår eller kanske sommar

Helt fantastiskt dag.
Jag upptäckte att våren kommit idag. 
Jag öppnade helt plötsligt ögonen och såg mig omkring.
Tror det sjönk in ordentligt i dag.

Dottern sa till mig igår att det är 15 dagar kvar innan skolan slutar.
Tror det var det jag väntat på!
Ser mig omkring och det är vackert!

Så idag har jag målat köksmöblerna (bilder kommer), vi har varit ute i trädgården och mot kvällen fikade vi extra gott.
Det har varit en  extra bra dag helt enkelt.

Hoppas på många fler såna här dagar.
Nu ska jag snart sova, så trött att jag knappt kan stava.
Natti natti kramar till er där ute.
Visar en bild från min trädgård.

Skadad tå...

Min son kan inte prata.
Han kan inte berätta vad som hänt honom under en dag från mig.
I måndags kom han hem med en blåslagen tånagel!

Jag kan inte fråga min son,
"Vad har du gjort?"
"Vad har hänt?"
"Var hände detta?"

Jag har pratat  med skolan, kortidsboendet och taxin.
INGEN VET!!!???
INGEN har uppmärksammat om han gråtit, varit väldigt ledsen eller skrikigt!?
Han är ett högljutt barn.
Han skriker till ibland.
Han gör ljud.
MEN....???

Har hela dagen suttit på Akuten eftersom hela tån har svullnat upp.
Suttit förresten....
Eftersom sjukhus är det värsta han vet har jag travat...gått...
Upp och ner i korridorerna...
In och ut på toaletterna....
Öppnat dörrar...
GÅTT....
Vandrat...
I tre timmar... oavbrutet...

Tyvärr fanns det inte mycket att göra.
Sjukvården har varit underbara..
De tror att den är bruten..
Min stackars son har förmodligen en bruten tå.

Om man tänker efter...
Vad kan få en tå att gå av?
Någon smäller igen en dörr på tån...
MED FULL KRAFT!!!!!
Då jag pratat med både skola och korttidsboendet.
Han var inte skadad på korttidsboendet...
Men då han kom på måndagmorgon till skolan...
Haltade han!!!!!

Jag har pratat med taxin.
De säger att inget hände..
Men något måste ju ha hänt mellan det att han lämnade korttidsboendet och kom fram till skolan.
Det enda han gjorde då var att åka taxi.
Och efter resan har han en förmodad bruten tå,
en nagel som är blå,
och fruktansvärt ONT!!!!!!

Men ingen vet.
Ingen vet varför den är blå.
Han vet..
Men han kan inte berätta för mig.
Jag hoppas att den person som vet... mer än min skadade son..
Jag hoppas att du inser hur ont han har.
Jag önskar att du kunde erkänna.
För jag tvivlar på att han inte skulle ha skrikigt till..
Jag tvivlar på att du inte hört.
Jag anklagar ingen.
Men om du någonsin haft en bruten tå, en blå nagel..

Tänk dig in i att du aldrig kunnat säga till någon vad det var som hände.
Tänk dig in i att du inte kunnat berätta för din mamma eller partner.
Tänk dig in i att du istället bara suttit där med en fruktansvärd smärta!

Att ha ett handikappat barn är fruktansvärt..
Inte bara för allt som han inte klarar,
inte bara för allt han inte kommer att kunna göra..
Inte bara för att han inte kan prata..
Utan för att jag måste lämna honom.
Jag måste skicka iväg honom ur min säkerhet.
Han gör sig illa då jag är med också.
Men då vet jag åtminstone vad han gjort.
Då kan jag berätta det för sjukvården.
Istället för att stå där och skämmas..
"Vad har hänt?"
Kan tyvärr inte svara på det..

Fjädrar av moln

En sån där dag då solen lyst.
Tittade upp och upptäckte fjädrar på himlen av moln.
Underbart!

Nu har barnen ledigt till på måndag så nu blir det ute lek, saft och bullar för barnen..jag ska passa på att rensa ogräs och fixa i trädgården.
Äntligen är det vår och solen värmer gott.

Hoppas ni har det lika bra därute.
Passa på att njuta av solen.
Kram

De vackraste människorna i mitt liv!

Många människor kommer och går,
De tittar in i ditt liv på sin stig genom sitt eget liv.
Jag tackar Gud för de möten jag gör,
Jag tackar Gud för de vackraste människorna i mitt liv.
Några finns inte längre här på jorden,
de sitter i Guds himmel och ser ner på oss som är kvar.
Jag tackar Gud för de vackraste människorna i mitt liv.
Alla mörka dagar och alla ljusa skratt,
jag tackar Gud för dem alla.
Varje maskros i min trädgård är vacker i sin egna fullkomlighet,
varje daggdroppe som ler mot solens strålar.
Jag ser mig omkring och ser Guds otroliga kraft.
Tackar för det jag har och det jag ännu inte upptäckt.
Amen

Det finns så många fler vackra människor i mitt liv, men alla får inte rum här.
Dessa har hela mitt hjärta och jag älskar dem så mycket.
De hjälper mig igenom dagarna.
Den jag inte har satt ut här men som saknas här, både i bloggen och livet,
är min älskade Mormor.
Varje gång jag läser en bok ur hennes bibliotek tänker jag på dig.

Känslor...

Jag vet att våren är på väg.
Jag vet att sommaren snart kommer.
Snart borde jag må bättre...
Men i dag känns det verkligen.
Målade just en tavla och första känslan är att skicka ett sms till T och fråga vad han tycker.
Saknar det.
Att få den bekräftelsen då jag målat.
Att prata med någon om mina målningar och höra vad de tror, tycker och ser.
Just i dag saknar jag att drömma om nästa gång vi ses.
Planera en resa och veta att han väntar.
Just i dag.
Men jag vet att jag måste vidare.
Jag vet att den här känslan måste övervinnas och jag måste vidare.
Tänker som så många gånger förr...
Han var den.
Han var rätt.
Han...
Men jag vet att han inte kände som jag.
Jag vet att jag tjatar.

Det drog just förbi ett åskoväder.
Jag hatade åskan som barn.
Den skrämde mig.
Men när jag blev äldre började jag att se det vackra i det.
Nu älskar jag att gå ut och sätta mig.
Ta en cigarett och lyssna, se och uppleva åskan.
Hur det rensar upp och blir rent.

Ha en bra dag därute.
Kram

Angående strejk och att göra lunch....

På grund av strejken skulle vi föräldrar göra lunch åt våra barn.
De skulle ha med sig denna i dag och äta den på skolan.
Det är inte fråga om strejken..
Det är inte att jag är för lat för att göra lunch åt mina barn eller att det kostar för mycket.
Det är att vara mamma till en autistik pojke!
Han ser mig göra iordning allt det goda som jag vill att han ska ha på skolan.
Han förstår inte varför han inte får det NU!
Han vet inte vad SEN betyder.
Han tror att han inte får det om han inte får det NU!!!!!!
Stort bråk.
Han vill ju ha det NU!
Kanske säger ni, gör iordning det tidigare så att han inte ser det.
Visst skulle jag gjort det.
Men som alltid då man har barn som är speciella finns inte tiden.
Jag startade man han vaknade.
Att skicka iväg honom och veta att han är på dåligt humör är inte så skoj.
Jag vet inte hur taxi resan kommer att gå.
Men jag sa till taxin att om han blir arg finns det goda i väskan.
Då får han äta upp det..

Det kommer att betyda att hälften av det jag skickade med honom möjligtvis inte finns till lunch.
Men det får väl vara så då.
Strejk ska naturligtvis påverka normala människor, såna som du och jag.
Inte våra barn.
Inte speciella barn.
Men det är ju de som egentligen blir påverkade.
Inte jag som kan fixa lunch till dem.
Det är fel.
Våra barn ska ju ha det som de har rätt till även om vi vuxna bråkar med löner och rättigheter.
Det är ju så viktigt att vi värnar om barnen i andra fall,
varför inte också nu?
Så mycket som blev fel här hemma denna morgon.
Sånt som inte påverkar någon annan än mig, min son och möjligtvis taxichauffören.
Det är inte rätt att det ska påverka oss på det sättet.
Hur hjälper det någons lön?
Möjligtvis tycker jag att taxichauffören ska ha mer i lön.. eller kanske är det sonen som ska ha mer godsaker i lunch väskan... eller jag som ska ha mera tid så jag kan göra lunchen då han inte är vaken?
Men inte påverkar det strejken..
Inte alls.
De som strejkar gjorde helt rätt.
Självklart ska de ha bättre tider och löner.
Men det ska inte påverka min sons morgon.

Kram på er därute!

Söndag..

En otroligt händelserik helg är äntligen slut.
Så mycket har hänt och jag ser med glädje fram mot fortsättningen.
Jag vet nu att mitt liv kommer att bli förändrat.
Det ska bli intressant att se var det kommer att leda.
Kan bara se glädje i det som nu sker.

Men den andra delen i mitt liv står stilla.
Jag vet att jag ska sluta leta, för att hitta.
Men hur ska jag kunna glömma när han är allt jag tänker på ?
Minns hela tiden, ser framför mig.
Men jag minns också hur illa jag mått och det är nog det som gör att jag inte riktigt vill.
Att våga är att förlita sig på en annan människa och det kan sluta med att det gör ordentligt ont.
Jag vill inte förlora mig igen.
Känns så mycket tryggare med att vara mamma till mina barn,
dotter till min mor,
vän,
syster
och inget mera.
Vet inte om jag någonsin kommer att våga ge bort mitt innersta till någon.
Mitt hjärta är fortfarande så svagt och det gör fortfarande så ont.
Ibland känns smärtan rent  kroppsligt och jag måste hitta något annat att göra för att slippa tänka.
Då målar jag!
Det har blivit min väg ur detta.
Min alvedon mot smärtan i mitt bröst.
Jag tror att mina vänner tycker att jag skulle gått vidare nu.
Kanske tycker ni det med.
Men jag har svårt att släppa att jag var så lycklig och att jag nu förlorat allt det.
Kanske lever jag i det,
i minnet av vår kärlek.
Kanske skulle jag gå vidare och bli stark igen.
Och jag kommer dit.
Känner att våren gör sitt till att jag mår bättre.
Det finns så mycket kvar att göra och bara att få vara ute i värmen gör mig varm.
Men smärtan i mitt bröst är fortfarande som en isfläck.
Det har inte smält bort riktigt än.
Gömmer sig i skuggan och håller fast.
Som snön som nu är grå och tråkig.

Kanske kommer jag att må bättre då sommaren är här och jag har all tid att göra sånt som jag vill.
Ska plantera ett äppelträd.
Funderar på en örtträdgård och en massa andra planer.
Kanske blir det bara att rensa ogräs.
Det känns som en bra sak att göra.
Rensa bort sånt som inte är vackert och låta de vackra blomma upp.

Kram på er där ute.
Tack för att ni läser.

Tanke dag...

Som så ofta förr sitter jag i tankar i mitt kök.
Jag funderar på kärlek igen.
Hur T. kunde säga samma dag till mig att han älskade mig.
För att senare den kvällen avsluta allt.
Det gör att jag funderar.
Jag tror inte att han glömt sitt ex.
Hur mycket skit han pratade om henne.
Sånt som gör att jag funderar.
Han hade nog inte kommit över att hans äktenskap hade blivit krossat.
Jag tror att en dag kommer de att hitta tillbaka till varandra.
Naturligtvis kan jag inte veta.. och inte heller har vi den relationen som jag hade önskat.
Men jag tror att det är vad barnen vill, vad han vill och vad hon önskar.
Så jag hoppas att de hittar tillbaka till varandra snart så att de slipper kasta bort en massa år på att hata varandra.

Själv sitter jag här i mitt underbara hus och vet.
Jag bara vet att jag en dag kommer att hitta den som är menad för mig.
Att det var många hinder mellan T och mig är en underdrift..
Men hade det varit rätt för oss båda skulle det ha funkat.
Så jag vet att jag kan älska på avstånd, jag vet att jag kan anpassa mig till en annan människa.
Det handlar bara om att hitta den rätta.
Då spelar inga avstånd någon roll..
Inga hinder är för stora och kärleken övervinner ALLT!
Det är vad jag önskar och hoppas på.
Att hitta den.
Kanske tar det tid,
kanske hittar jag inte rätt alls.
Men jag har hoppet kvar.
Att jag ska lyckas.
 
Jag är stark,
jag klarar avstånd och tid.
En dag hittar jag den som får hela världen att glittra och som älskar mig för den jag är.
En dag.
Spelar inte roll hur lång tid jag måste vänta.
Han finns där ute!

Kramar

Kärlek, lycka och vänskap

Jag vet inte vad framtiden har för mig.
Jag vet inte vad morgondagen kommer att ge.
Ovetskapen kan ibland ge mig huvudvärk.
Allt jag ville..
Allt jag har att ge..
Men jag har så mycket kvar att se fram mot.

Mina vänner.
De som finns nära och de som finns längre ifrån.
Jag är så glad över att jag har er.

Min familj.
Lyckan att se er varje dag gör  mig hel.
Barnen som har vuxit varje morgon som jag vaknar.

Kärlek är ett ord som jag älskar.
Kärlek mellan vänner gör mig stolt.
Jag ser er och ni ser mig.
Kärlek mellan mig och barnen gör mig till mamma.
Jag kämpar för varje skratt och lyckan i era ögon.
Kärlek mellan mig och min familj är som en varm filt.

Kärlek, lycka och vänskap.
Allt finns här runt mig lika säkert som årstiderna.
Nu kommer vårens första regn och jag sövs sakta av ljudet mot mina fönster.
Det gör mig lugn att höra livet utanför.
Jag har allt jag behöver och mår bra av.
Allt annat kan vänta.
Livet är här och nu.

Jag njuter av lugnet i mitt hus.
Stoltheten i mig är en styrka.
Jag behöver den för att orka.
Varje dag har jag något nytt att se fram mot..
även om det bara är att städa eller tvätta.
Jag gör det för mig och mina barns skull,
för huset vi alla älskar att leva i.

God natt på er där ute.
Ta hand om varandra och var stolta över det ni skapar tillsammans med livet.
Kram

Helgens jobb!

I helgen har jag varit barnfri och då passade jag på att fixa till sonens rum.
Som vanligt har jag glömt att ta före bilder, men det viktigaste är ju faktiskt efter bilderna!! 
Det enda som är kvar är skateboard åkaren som lossnade från väggen och ska bli dit målad istället.

Ska fortsätta måla dit honom och sedan visa mera bilder på hur rummet ser ut med lampor och gardiner!
Tänk vad man hinner på en helg.
Synd att färgen är slut, annars skulle jag ta hallen uppe när jag ändå håller på!
Det var jätteskoj och jag tycker det blev bra.
Sonen kom just hem och gillade det.
Han satt länge på sin säng och tittade sig runt.
Min lilla prins.

Städning...

I dag kommer besiktningsmannen.
Det har fixas och städats här hela veckan.
Efter besiktningen så ska mina barn till andra ställen denna helg.
Jag vet inte vad jag ska hitta på just denna helg.
Tror att jag ska ta mig an Lucas rum.
Har vit och grå färg i källaren och en härlig skateboard åkare som man kan klistra fast på väggen.
Tror att det blir helgens jobb.
Eller kanske trappen upp.
Men jag lutar mer åt hans rum för det vet jag hur jag vill att det ska se ut.

Förutom ett rum ska jag bara slappa och ta det lugnt.
Har haft migrän varje kväll av oro och nervositet över att ha hit en besiktningsman.
Mycket hänger på detta!

Men som mamma sa till mig,
detta är mitt hem och jag är stolt över det jag har gjort.
Även om det är mycket kvar innan jag kan säga att jag är nöjd.
Jag hinner det jag hinner.
Jag kan inte ha för stora krav på mig själv, är ju faktiskt inte fler än just en!

Nu ska jag sätta fart och fixa lite till!
Hoppas att ni har en bra helg där ute!
Kramar

Just nu... tankar och funderingar just nu!

Barnen har lov, igen!
De är nog trötta på att vara hemma redan.
Syskonbråk och sånt hör vardagen till.
Men det är skönt att vara hemma och ta det lugnt.
Till veckan har jag en besikting av huset som jag förbereder mig för.
Försöker att fixa till sånt som legat och väntat på mig.
Under tiden lyssnar jag på musik.
Just nu är det Aha.
Tankar som jag inte vill tänka kommer.
Funderingar på T.
IGEN.... JAG VET!!!
Ni behöver inte berätta för mig att jag är tjatig... jag vet att jag är det!
Men  jag finner inte reda i oredan!
Varför säger man på morgonen att man älskar någon om man ändå tänkt tanken på att avsluta?
Varför ger man inga ledtrådar till att något inte känns bra?
Det kom som en blixt från klar himmel.
Han gjorde slut och det var helt otroligt ofattbart!
Men jag försöker att skjuta bort de där tankarna oftast.

I övrigt är jag ganska nöjd med hur mitt liv ser ut.
Jag behöver bara ta hänsyn till barnen.
Förr tog jag hänsyn till honom.
Han fanns i mitt liv mer än man kan tro eftersom det var ett långdistansförhållande.
Jag följde med honom i allt, jag tog med honom i allt.
Jag trodde att vi var lyckliga.
Tydligen var vi inte det!
Nu gör jag mitt.
Funderar ibland på hur livet kommer att se ut sedan.
När barnen flyttat hemifrån och jag kliver in i en annan del av mitt liv.
Hur kommer det då att se ut?
Kommer jag att någonsin kunna släppa in någon innanför dessa murar som jag vet att jag bygger upp?
Vad skulle jag vinna på det?
Det är så mycket säkrare att vara ensam.
Att veta att det är jag och barnen och vara nöjd med det.

Mitt hjärta är för sårbart.
Jag har älskat och gett allt av mig så många gånger.
Jag vill inte gå igenom det igen.
Visst är det underbart att vara förälskad men den smärta som kommer efteråt är för mycket att stå ut med.
Den skär, slår och förstör allt som man gett.
Tilliten är borta och den är inte så lätt att bygga upp igen.
Denna gång tror jag att det tagit extra hårt.
Det har varit hjärtslitande och så många nätter har jag gråtit av smärtan som finns i mitt bröst.
Tomheten har varit överallt.
Kanske på grund av hur mycket av mig själv som jag gav till honom.
Ibland undrar jag över tavlan som jag gav till honom..
Finns den kvar eller, som jag tror, har han slängt den på elden?
Kan inte tänka mig att det spåret av vår kärlek skulle få finnas kvar i hans liv,
då han så tydligt har klippt bort allt annat!

Nu är det dags att fortsätta med fixandet.
Många saker kvar att göra.
Då sonen gått till sängs ikväll ska jag måla en vägg!
Sånt som gör mig GLAD och LYCKLIG!!

Stora kramar till er där ute!

Tavlan jag gav till T.

En helg full av insikter...

I helgen var jag utan barn.
Jag var på en må bra dag och fick massage och träna.
Prata och ha trevligt.
Mina armar och ben känns väldigt ömma i dag.
Så i lördags var jag ut med min syster.
Det var jättetrevligt och jag fick med mig en kille hem.
Jag trodde på honom då han sa till mig att han ville ha en kopp kaffe och sedan skulle åka hem till sitt..
Ack vilket misstag.
Han ville ju naturligtvis ha mera...
Men jag ville inte.
Jag saknar fortfarande.
Han finns fortfarande i mina tankar varje dag..
Då finns det inte plats för något one night stand...

Men jag började tänka.
Om man vet att man älskade så mycket och inte kan glömma..
Varför ska man då försöka och försöka tvinga fram de känslorna för någon annan?
Det är lika bra att jag inser det nu.
Det är ingen ide att jag söker.
Att jag försöker..
Det fanns en som jag älskade mer än jag någonsin älskat.
Det är lika bra att jag är ensam nu.
I alla fall till dess att barnen är vuxna och inte längre behöver mig som de gör nu.

Jag har inte bråttom, jag är inte desperat..
Jag kan vänta.
Men jag vet att den sortens kärlek kommer jag inte att uppleva igen.
Han var så rätt för mig och jag kommer alltid att jämföra alla med honom och då är det ganska kört.

Och om jag nu har insett detta kan jag gå vidare med mitt liv och inte hänga upp mig på det som var..
inte försöka hitta det igen utan gå vidare och ta hand om de relationer som redan finns i mitt liv.
Barnen, vänner och familj.

Jag är inte bitter, inte arg, inte ens ledsen längre.
Jag har inte kommit över honom men jag har kommit över att han inte vill ha mig längre.
Men jag är också stark och vet att jag klarar mig själv utan en man.

Bara några tankar
Kramar till er där ute

Sol ute...

Fortfarande i tankar.
De sköljer över mig hela tiden.
Funderingar över varför och vad man vinner..
Är det en tävling?
Hur mycket orkar man?

Jag tror jag måste lägga allt som har med kärlek på hyllan.
Bara vara i mig själv och hitta tillbaka till den jag var innan.
Vet bara inte hur lång tid det kommer att ta.
Ibland orkar jag inte tänka på honom,
då stänger jag av musiken och lyssnar på barnen istället.
Så mycket under så lång tid handlade om honom.
Han förändrade livet och drog undan mattan då han var klar.

Kanske borde jag ha kommit över detta nu.
Snart 5 månader efter att han försvann.
Men jag har inte kommit längre.
Jag hatar honom inte, önskar jag kunde.
Jag saknar honom, önskar jag inte gjorde det.
Han finns i mina tankar hela tiden, varför kan jag inte sluta?

Därför borde jag lägga allt detta på hyllan.
Lämna den delen av livet till de andra där ute och koncentrera mig på mig och barnen.
Vilket jag gör...på dagarna..
På nätterna är det svårare.
Men jag sover bättre nu än på länge..
Tack vare influensan.

Ha en bra dag därute!

Tankar

Sitter här och funderar..
Har funderat hela natten och hela dagen i dag.
Varför?
Varför lägger man så mycket tid på varandra och skapar ett förtroende?
Varför kämpar man för att det ska funka?
Är man så som människa?
Att man hoppas och tror på att det ska funka?

I mina förhållanden har jag alltid försökt att tro.
Jag har letat inom mig för att kunna fortsätta.
Jag har försökt att sluta höra den där rösten inom mig som berättar för mig att det inte kommer att hålla och bara försökt att lita på den jag är tillsammans med.
Men i slutet så hade den rösten alltid rätt!

Men tänk om jag istället för att försöka döva den rösten lyssnade på den istället!!!
Om jag inte tänker att jag vill att det ska hålla tills jag är gammal... eller tills han är trött på mig..
Om jag istället tänker tills jag är trött på förhållandet?

I förhållandet med T var jag trött på hur förhållandet såg ut redan före han dumpade mig.
Jag sökte i mitt inre efter kraften att fortsätta då jag helst ville ge upp...
Tänk om jag istället för att lyssna på honom och andra män skulle börja lyssna på mig själv?!
Kanske skulle det vara lättare och bättre för mig och mitt stackars hjärta!?

Ska fundera lite till!!
KRAM på er

Tavlor

Fick en förfrågan på Facebook om mina tavlor.
Så jag väljer här att sätta ut några stycken.
Ska försöka bli duktigare på att sätta ut dem både här och på FB.

Självporträtt, sjukdom och annat på S!

I dag har jag och sonen slappat!
Vi har båda drabbats av hans sjukdom och jag kämpar mot sömnen hela tiden!
Men jag har hunnit måla klart det självporträtt som jag påbörjat!

Den här gången känns det mest konstigt att ha målat.
I vanliga fall brukar jag sätta ut allt jag målat på den andra bloggen, den som T. startade.
Men den har jag avslutat!
Det tog mod..
Jag avslutade den för att den hela tiden påminde mig om den kärlek som jag hade med T inte finns mera.
Han svarar inte på sms längre, har TOM blockat mig från det ställe där vi förr smsade.
Han väljer att avsluta sin blogg för att jag gick in och läste det han skrev.
Tydligen var det hemskt av mig att vilja vara vän med honom och det är hemskt att två års förhållande är så lätt för honom att glömma..kanske är jag ovanligt dum eller något..
Men det har gått för lite tid för mig för att jag ska kunna säga att jag kommit över det helt.
Kanske är han glad över att slippa mig,
Kanske hatar han mig nu?
det vet jag inte, inte heller är det viktigt.
Jag vet vad jag fortfarande känner.
Det är inte över för mig bara för att han väljer att klippa bort mig ur hans liv.
Han finns fortfarande i mitt,
allt runt mig påminner om den kärlek jag hade och den vänskap jag trodde att vi hade.
Kärlek är inte enkelt.
Kärlekssorg är definitivt inte enkel.
Jag vet att jag kommer över honom.
Saknaden är inte lika akut som förr.
Men den finns där och jag vet att jag kommer att träffa någon annan någon gång.
Men jag har inte bråttom.
Jag stressar inte.
Jag låter sorgen ta den plats som den måste för att jag ska läka och komma över.

Nu till mitt självporträtt.
Jag började måla detta för ett par dagar sedan.
Det fanns i mitt inre..
Min mamma har ett porträtt av sin mormor i sitt vardagsrum.
Hon har blivit avmålad av en känd målare och där sitter hon för evigt med blommor runt sig.
Jag vet inte om detta porträtt kommer att finnas för alltid efter att jag inte längre finns men jag målade det för att det fanns i mig.
Det behövde komma ut.
Med de blommor jag saknar just nu, runt mig.

Hoppas att ni får en bra helg.
Kramar

Kokat saft och frestande godsaker till sonen!

I dag har jag fixat lite saft att fresta sonen med.
Han är fortsatt sjuk och hostar ännu mera i dag.
Jag har fixat hostmedicin och saker som jag vet att han gillar att äta.
Det blir mycket frukt, godis chips och mat som han gillar.
Allt för att han ska ha lite matlust nu när han är så sjuk.
Febern har inte gått ner.
Det är så synd om honom..
Jag ser på honom att allt han vill är att sova och jag försöker hålla honom vaken
så mycket jag kan, även om det är bra att han sover för att bli bra.

Jag skulle så gärna vilja gå ut och ta en promenad.
Bara runt huset om jag bara fick.
Men i morgon ska jag storstäda och vädra ut.
Han får ligga under täcket på soffan så att jag kan härja!

Det tar på krafterna att vara sjuksköterska så det blir bara ett kort inlägg även i dag.
Hoppas att ni har det bra där ute!
Kramar

Sportlov och sjukdom

Första dagen på barnens sportlov och naturligtvis är sonen sjuk.
Förkylning med snuva, halsont, hosta och feber.
Dottern är hos bästa vännen och ska sova över där.
Det är bra att hon får göra nått skoj när vi andra är sjuka.

Vintern är tillbaka, snö och kallt.
Sådana här dagar inser jag att det är bäst att man mår bäst av att softa omkring i myskläder.
Det är varmt och skönt.

Nu är det dags att hjälpa sjuklingen till sängen.
Natti Natti kramar till er där ute

Lycka i vardagen

En kall dag,
snön ligger djup utanför mitt hus.
Jag sitter här och lyssnar på svensk musik.
Lucas ligger och tittar på slalom på teve.
Han mår inte riktigt bra, hostar och är förkyld.
Emelie städar på övervåningen.
Jag har just avslutat min städning.

Lycka.
Jag har allt jag behöver här runt mig.
Jag saknar ingenting.
Kanske skulle det varit en god efterrätt till maten som står på spisen.
Men jag har glass i källaren så det passar som söndagslyx.

Såren i mitt hjärta är inte läkta.
Men jag är inte orolig.
Jag vet att våren är på väg.
Med den kommer kärleken, det är jag övertygad om.
Vårkänslorna.
Även om jag inte blir tillsammans med någon vet jag att sommaren är på väg.
Lycka.

Så lätt det var att skriva det ordet helt plötsligt.
Jag är medveten om att jag inte är mer lyckad än andra.
Jag vet att det kommer dagar då stormen ruskar om mitt lilla hus.
Men jag vet att det går över.
Solen är på väg till mitt kalla hjärta.
Det hjärta som blev så sårat.
Det som tilläts att bli krossat,
det som läker sakta under snön utanför.

Jag vet att jag kan.
Jag vet att jag inom mig har styrkan att älska.
Jag vet att han finns därute någonstans.
VI ska mötas en dag.
När vet jag inte, men jag väntar med spänning på den
som är menat för mig.

Stora kramar till er därute!

Vår?

Dropp från alla tak..
Sol som faktiskt värmer..
Glada skratt från barn..
Leende vuxna..
Fåglar som sjunger..
Ja, det känns som vår i dag.

Sitter på trappen och väntar på Lucas.
Känner våren i luften.
Inser min egna lycka.
Ja, det känns som vår i dag.

Natt som går mot dag..

På vägen bakom mitt hus hör jag bilarna, så jag vet att dagen gryr.
Det har varit en sån där natt av tankar och funderingar.
Men nu andas jag gryningens luft,
En ny dag vaknar.

Filmer som ändrar hela ens liv...

Har varit utan barn i helgen.
Passade på att gå på bio.
Såg Les Miserable.
Ibland ser man filmer som på ett eller annat sätt ändrar och förändrar en.
Denna film fick mig att inse att jag måste vidare.
Jag måste låta det som varit vara borta och låta det vila i minnet.
Jag kan inte längre sörja det jag inte fick och det jag förlorade.
Livet är för kort för att jag ska fortsätta må så här.
T. gjorde ett val.
Det är hans val och även hans förlust.
Jag vet hur starka mina känslor var.
De gjorde mig stark och svag.
Jag är fortfarande stark och svag.
Mer stark än svag.
Jag vet vad jag vill ha.

Jag önskar mig kärlek.
Förståelse.
Respekt för den jag är.

Jag vet att mitt liv inte är slut.
Jag är fortfarande ung och jag kämpar för att hitta det jag vill ha.
Men det är ingen stress.
Jag är inte desperat.
Jag läker fortfarande.
En dag kommer jag att hitta det jag sökt i hela mitt liv.
Och jag vet att det finns någon där ute som är den jag är menat för.
Jag vet att den man finns där ute,
som jag kan lita på med allt jag har inom mig.
Som inte lämnar mig och som vill uppleva allt som finns kvar att uppleva.
Han väntar fortfarande där ute och jag vet att den stig jag vandrar på nu..
kommer att leda mig dit.

Stå ut, Du som jag väntar på,
Jag är på väg till den stund då vi ska träffas!

Kärlek är belöningen.

Kram till er där ute! 

Melodifestivalen och underbara vänner...

Fick ett sms igår av en vän som kommit över biljetter till gårdagens deltävling här i Skellefteå.
Allt föll på plats och jag och dottern kunde åka iväg och ha skoj.
Det var skoj!
Vi hade det jättekul och jag tackar min vän för att vi kunde åka.
Det är något jag faktiskt alltid velat göra..

Tankarna går då till mina vänner.
De är otroliga.
Naturligtvis inte bara för biljetter till melodifestivalen..
Utan sättet de har ställt upp,
de finns här för mig.
De orkar lyssna och de får mig att skratta!
Jag är evigt tacksam för att jag fått så bra vänner.
Ni är GULD värda!
KRAM i massor!!

Emelie var i sjunde himlen.
Danny, den snygga, gav henne en kram!!
Jag önskar att jag haft det på bild..
Men hon höll i kameran!
Sedan sa hon väl det ungefär hundra gånger..
"Jag fick en kram av Danny" 
Underbart!

I dag är det söndag och vi ska ta en promenad i det vackra vädret.
Solen skiner och det är faktiskt lite varmt.
Underbart, man känner våren komma närmare!
Ha en jättebra dag alla!
Kramar

Önskan....

Jag önskar att våren vore här nu,
att solen värmde då jag steg utanför dörren.
Jag önskar att jag kunde sitta på altanen och höra barnen leka runt mig i solen.

Jag önskar att jag kunde hitta den som såg mig som jag är,
och fortfarande älskade mig.
Jag önskar att jag hittade någon att lägga all denna värme jag har inom mig på.
Jag önskar att jag vågade tro på att någon har styrkan att stanna kvar.

Jag önskar att jag kunde lita på kärleken igen.
Att jag kunde släppa in någon och lita på att den inte lämnade mig då jag mest behövde honom.
Jag önskar att jag hade allt och vågade allt.

Jag önskar att snön kunde smälta bort och att gräset kunde spira.
Jag önskar att jag vågade riva alla murar runt mig.
Jag önskar att jag kunde..
Smälta snön och riva murar,
våga tro och leva,
känna kärleken spira.

Vandra sakta på ömtålig mark.
Flyga högt bland molnen.
Känna solen värma mina kinder.

Jag önskar...

Bio besök med dottern...

I kväll har jag och dottern varit på bio.
Beautiful Creatures såg vi.
En bra film med kärlek och smärta. Kanske mera passande för dottern än för mig eftersom huvudrollerna var tonåringar.
Men jag började tänka.
I mitten av filmen talar en präst till sin församling.
Han pratar om uppoffring.
Nu minns jag inte hela talet.. men några ord etsade sig fast i minnet...
"För kärlek kan man offra vad som helst.
För kärlek kan man till och med offra den man älskar..
för den man älskar mera."

Så sanna ord och så betydelsefulla.
Så känner jag för mina barn.
För dem offrar jag gärna vad helst jag måste..
Allt för att de ska vara lyckliga.
Så länge de behöver det, kommer jag att ge dem det de behöver.
Kanske finns det flera som tänker just exakt så.
Jaaa, kanske finns det saker som man inte kan säga fast de är sanna.
Så man måste säga annat för att kunna offra det man själv vill för dem som behöver kärleken man har inom sig mer.
Kanske är det sant.. eller kanske är det jag som är påverkad av en ytterst passande film om
kärlek och smärta?!

Så till er därute, oavsett ni offrat något för någon eller inte..
Jag vet hur det känns.
Jag vet vilka offer man gör för sina barns skull.
Jag önskar att jag kunder förklara hur jag känner, hur jag förstår..
Men kanske räcker det med att ni vet hur jag tänker och att jag förstår.

Snurrigt inlägg, kanske pratar jag i nattmössan..
Trött men ändå nöjd över mina tankar i dag.
I morgon är en ny dag!
En ny dag då jag återigen.. *SUCK* tar tag i att sluta röka..
Håll tummarna för mig!
Lycka till med allt ni företar er,
känn glädje över det ni har och kom ihåg..
Kärlek är allt.
Oavsett vem man älskar är det daggdroppar i livets gräsmatta!
KRAM

Vinter igen...

I dag är vintern här igen.
Ingen vår så långt man ser, bara snö och kyla.
Men det är ljusare och det är härligt.

I dag ska jag städa och tvätta.. tråkigt men sånt som behövs.
Det blir en del musik för att lätta upp tillvaron.
Min mamma har bott här ett par dagar för att hennes rygg är dålig.
Det är alltid lika härligt då hon är här.
Det gör mig mindre ensam på kvällarna då barnen sover.
Vi sitter i soffan och tittar på teve och det är mysigt.
Jag har gått ut med hennes hund och det är så underbart att vandra på vägen med en liten hund.
Då tänker jag hur underbart det skulle vara att ha en egen hund att gå ut med.
Men sedan minns jag allt annat...
Man blir ju lite uppbunden av att ha djur.
Dottern vill ha en katt, men sonen gillar att leka i sandlådan så jag tror inte att det blir någon katt.

Om jag fann en hund som var liten och ändå robust.
Som klarade av lite hårdare tag och som gillade att vara med i allt som händer..
Jaa, då kanske jag skulle slå till.
Det skulle ju hjälpa mig att komma iväg på promenader också.
Vi får helt enkelt se..

Nu är det dags att sätta fart..
Ha en härlig dag!
Kramar

En sån där dag...

Då allt flyter på.
Städar och lyssnar på musik.
Sonen leker med sina leksaker.
Vi väntar på att dottern ska komma hem så att vi får åka och köpa ett liggunderlag som hon ska ha då hon åker på konfrimationsläger i Stockholm. Hon är jätteglad och ser fram mot det.
Jag är nervös.
Min dotter i stor stan!!

Sonen är på ett glatt humör och vi sjunger.
Solen har lyst hela dagen och jag är på gott humör.
Endast ibland kommer tankarna.
Jag funderar ibland på hur man i stundens hetta kan lova att vi ska vara vänner.
Vi ska ses på Skype och prata, trots att det är slut.
Vilket skitprat!!! (ursäkta uttrycket)
Men så känns det.
Vänskap efter ett uppbrott är något som jag aldrig fått vara med om.
Min mamma har lyckas att vara vän med sina ex.
Jag tror att det handlar om att inte kunna gå vidare.
Jag är i det stadiet att jag lätt kunde vara vän med honom.
Jag kunde lätt prata med honom på skype utan att tro att det var  mer än så.
Men kanske la jag in mer i det förhållandet än vad han gjorde?!
Kanske trodde jag att det var mer än bara ett förhållande.
Kanske trodde jag att vi funnit varandra och att vi betydde mer än bara älskande?
Sånt är livet och jag kan gå vidare ändå.
Jag är inte bitter eller arg..
Jag är ingenting längre.
Jag har gått vidare och jag är glad över det vi fick.

Kanske finns det kärlek i framtiden men just nu är jag bara så nöjd över att bara vara JAG.
Att bara kunna bestämma och leva just nu är ganska skönt.
Jag och Mamma planerar en resa ner till södra Sverige i sommar.
Det kommer att bli en bilresa.
Och vad jag längtar.
Det kommer att bli tufft att köra så långt, men jag har redan nu bestämt att vi ska stanna, ta en paus på halva vägen och bara uppleva en annan stad.
Sedan ska jag och dottern förhoppningsvis resa till mina vänner.
Just nu är det bara planering men vilken härlig planering det är.
Sverige är ett underbart land och jag vet vilka underbara ställen vi kommer att uppleva på vägen.
*LÄNGTAR*

Nu ska jag fortsätta med städningen!
KRAMAR

En snöig måndag...

Sitter här i mitt kök.
Barnen har kommit hem från skolan.
De har fikat och nu väntar de på middagen som står på spisen.
Det är en sån där vanlig dag.
Alla rutiner är vanliga.
Lucas sitter med Ipaden och spelar något lärande spel.
Emelie  gör sina läxor och jag sitter här..
Väntar på att middagen ska bli klar.
Det snöar igen.
Det verkar inte som om våren vill starta.
Det är februari.
Februari är en månad då jag alltid brukar känna mig lite låg.
Det är fortfarande vinter..
Det är långt kvar till våren...
Det är alla hjärtans dag...
Det är som gjort för att vara lite låg.

Jag vill känna mig glad igen.
Längtar till våren.
Då brukar allt börja om.
Alla saker som ska göras och sköna dagar ute.
Önskar att det vore april nu.
Även om jag tror att denna april kommer med några låga dagar.

Men jag ska inte se bakåt..
Bara blicka framåt och försöka glädjas åt det jag har.
I veckan har jag tänkt kolla upp några kvällskurser.
Om det går som jag vill med allt blir det en möjlighet.
Så håll tummarna!

Nu börjar maten att bli klar.
Rutinerna ska följas.
Kramar på er

Musik...

Igår var det melodifestivalen.
Jag och barnen tittade och hade det mysigt.
Så kom Yohio.
En ung kille från Sundsvall som klär sig som han vill...
Jag skrattade lite och tyckte väl inte så värst mycket om hur han lät.
Men min dotter ÄLSKADE honom.
Han är Japan inspirerad.
Och det är tydligen så som man ska vara om man är 14 år.

Så satt jag i dag och funderade på musik.
Jag har alltid ansett att jag har en bred musiksmak.
Har alltid kunnat lyssna på allt som spelats.
Men favoriterna...
Vilka var de och hur såg de ut??
Det var Queen, Prince blandat med Bryan Adams, U2, New kids on the block och så otroligt mycket annat.
Svensk musik och utländsk.
Men hur såg de ut?
Prince är ju ett kapitel för sig själv..
De tänjde på gränserna och utmärkte sig.
För det var ju så jag ville vara själv.
Inte lik någon annan..
Jag ville inte vara som alla andra..
Fast självklart vågade jag inte vara annat än just lik alla andra.
Lite uppror gjorde jag genom musiken.
Men jag ville så mycket mera..

Så jag är glad över dotterns val.
Detta är en kille med skinn på näsan.
Som vågar utmärka sig och vara exakt som han är.
Han står för det.
Visar upp sig och visar.. detta är JAG!!
Jag hoppas att dottern lär sig av honom och visar hela världen..
För jag står bakom henne och hejar!!

Kramisar till er där ute..
Och en extra stor kram till YOHIO!
Du har vår röst!!

Ska man orka eller bara strunta i det?????

Kanske skulle jag bara sluta att chatta med killar??
Kanske skulle jag bara lägga av!??
Det går så bra om jag inte nämner vad jag jobbar med...
Så länge jag inte med ett andetag inte säger orden personlig assistent eller autism..
Och nämner jag sedan dessa ord tillsammans med min son...
Jaaa, då lägger de benen på ryggen och drar!
*suck*

Men kanske är det lika bra..
Jag trivs så bra med att bara vara själv.
Sitter på kvällarna och tittar på teve, på sånt som jag saknat under två år.
Umgås med barnen på helgen och vänner.
Sånt som jag inte kunnat göra på samma sätt förr.
Nu är det bara JAG och BARNEN!!

Kanske bäst att det får fortsätta vara det!
Ni som följt mig länge vet att jag försökt förr.
Kanske har jag haft för bråttom.. 
Kanske bäst att bara ta ett steg tillbaka och slappa!

Är det meningen att jag ska hitta någon gör jag garanterat det.
Är det meningen att jag ska vara ensam, gör det garanterat ingenting heller.
Jag är inte desperat!
Tycker bara att det är skrattretande..
Är folk så upptagna av sig själv att de inte kan tänka sig att vara tillsammans med en mamma som har ett handikappat barn.
Vad tror de??
Att jag ska begära att de ska vara pappa till honom???
Nej, tack, det behöver han inte!
Han har MIG!!!

Kramar på er därute!

Att minnas autism

Igår hade jag tillfälle att gå tillbaka i tankarna,
till alla problem jag har haft under årens lopp.
Med förskola som inte ringde då sonen satt och blödde.
Då jag kom hem med en liten kille som hade bajs i hela blöjan.

Hade det varit en "normal" pojke hade han kunnat säga att han ville att jag skulle komma då han satt där och blödde, att han hade kunnat säga att han hade bajsat i blöjan.
Allt som autism är så är det värsta att han inte kan berätta för mig vad som är fel.
När han är sur och lite grinig, kan han inte berätta för mig att han har ont eller att han är trött.
Ibland saknar jag den pojke som han kunde varit.
Den han är utanför bubblan.

En som älskar att leka i snön,
traktorer och motorcyklar är ett stort intresse.
Han älskar Gladiatorerna men även lets dance.
Musik är ett stort intresse, han sjunger hela tiden.

Att minnas Autism..
Det är nog att minnas att han är så här.
Oavsett hans handikapp, detta är som han är meningen att han ska vara.
Oftast kan jag se hur underbar han är med autism.
Hans sällsynta kramar som jag älskar så mycket.
Då han ibland vill sitta nära mig och kramas.
Hans otroliga förmåga att kunna lägga puzzel.

Han är min son och jag älskar honom så mycket.
Han är exakt så som han ska vara.

Livet förändras..

Ibland känns det som om man åker berg och dalbana!
Det går upp, och medan man är på toppen tänker man inte på hur det är där nere på botten...
Sedan går det ner, och man hinner inte tänka på annat än allt man hade på toppen...
När man är längst ner, på den absoluta botten, börjar man att fundera på hur man ska ta sig upp igen.
Så börjar  man sakta stiga uppåt igen.
och allt börjar om.

Minnen är allt man har kvar i slutet av resan.
Man måste hoppas att de lyckliga minnen överväger de dåliga.
Men min erfarenhet är att de dåliga minnena bleknar lika fort som de bra.
Sedan lever man i nuet ett tag för att slippa tänka för mycket och det är den perioden jag är i nu.
Försöker koncentrera mig på det som händer i dag.
Eventuellt tänker jag ett par dagar framåt, men jag vill inte göra för  många hopp.
Jag vill njuta av detta nu.
För även om det inte låter så,
jag är ganska lycklig nu.
Jag börjar hitta tillbaka till det liv som alltid varit mitt.

Barnen, huset och såna vanliga problem.
Vänner och familj.
Jag vet att jag pratar mycket om detta.
Men det är mitt liv.
Och jag är väldigt stolt över det jag har.

Nu är det dags att starta denna dag!
Kramar

Med sikte på våren

Jag känner den.. våren..
den är där i skuggan av kylan.
Jag ser den inte,
den gömmer sig.
Men jag märker att dagarna är längre, ljusare.
Nätterna är mörka av sömnlöshet.

Dagarna andas av kyla och jag märker att de går fortare.
De rusar fram mot våren.

Inom mig,
en känsla av att allt
ordnar sig.
En dag till.
Varje sekund går mot ljuset.
Lugnet sprider en värme inom mig som jag saknat så.

Barnens skratt,
de lugnar mitt inre kaos och jag märker
att kaoset sakta försvinner.
Livet kommer tillbaka till mig.
Allt jag saknat och längtat efter finns här nu.
Barnens skratt.
Vänners röster i telefonen.
Mamma nära.
Våren kommer närmare.

Jag trodde att livet aldrig skulle bli ljust och vackert igen.
Men här är den!
Allt finns samlat här i mitt hus.
Lyckan över att faktiskt ha allt jag har.

Kramar till er där ute!

Mina barn...

Tänk vilka otroliga barn jag har!
De är otroligt vackra och söta.
Trots att de ibland retas med både mig och varandra så är de
otroligt kärleksfulla.
Det största "problem" jag har med min dotter är att hon älskar att läsa.
Hon är lite lat, som alla tonåringar.
Det viktigaste är inte att städa sitt rum..utan att umgås med vänner och familj.
Det är otroligt!
Min son är autistisk men det finns så mycket mer i honom än bara det.
Han ser när någon är ledsen och vill gärna trösta.
Han kramas gärna och har ett otroligt musik intresse.

Ibland behöver man sätta sig ner och verkligen fundera på hur det kunde sett ut.
Jag ser flickor i Emelies ålder som gör uppror mot allt runt dem.
Som skadar sig själva och andra.
Kanske är det föräldrarna eller kanske är det klasskompisar.
Visst är jag medveten om att det är synd om dem.
Jag vet att de går igenom saker som gör det svårt för dem att vara lyckliga.
Men det är såna gånger som jag är så tacksam över att min dotter är som hon är.
Jag älskar dem så mycket och är så tacksam över att jag har dem i mitt liv.

Mina älskade älskade barn!

Fredag

Så har första veckan i skolan gått.
Dottern har blivit förkyld och ska stanna hemma i helgen.
Så det blir en lugn helg, bara mys och försök att bli friska!
Är så glad över att det nya året har kommit.
Ser så fram mot att våren ska börja.
Längtar efter dropp från taken och knoppar som slår ut på träden.
Har ett par dagar gjort upp planer för vad jag ska göra i huset fram till våren kommer.
Det blir målning av olika rum och även en del möbler.
Har tänkt mycket på vad jag vill förändra i huset och jag ser fram mot att börja.
Kommer att sätta ut bilder på hur det ser ut.
Så att ni får se.

I kväll blir det tv mys och i morgon ska vi försöka sova så länge det bara går.
Det är en helg i vilans tecken och jag ska verkligen se till att barnen får sova så mycket de bara kan.
Då kanske de blir friska fortare.

Nu är det dags att återgå till fredags städningen!
Ha en bra helg där ute,
ta hand om varandra och tänk på att ett leende gör mycket för de som ser det!
Kramar

Tankar

Jag har beslutat att avsluta den andra bloggen.
Den med mina tavlor.
Kommer att sätta ut här det jag målar och det känns som en sten fallit från mina axlar.
Att ha den andra hemsidan var en evig påminnelse av T.
Det kändes som ett krav på mig att jag skulle sätta ut bilder där.
Att det sedan var han som gjort den och tog hand om att sätta ut bilder hjälpte inte till heller.
Nu finns den till och med den 15 januari sedan är även den ett minne.
Det är nu jag arbetar för att jag ska må bättre.
Alla medel är tillåtna och jag kämpar för att hitta tillbaka till mig.
Eller till den person jag vill vara.

Och med det vill jag sätta ut den senaste ros tavlan!
Kramisar på er där ute!