Gott nytt år....

Sitter här och funderar på nyår..
Så många år tillbaka minns jag.
Jag minns första nyåret utan mamma, som ung och vild..
Eller i alla fall ung.
Hur vi hade bestämt vad vi skulle äta, jag och  mina vänner.
Så minns jag en annan nyårsdag.
Hur jag kom hem till hans lägenhet och han satt där i mörkret.
Sur och vresig.
En annan man, som stormade ut på dagen.
Varför minns jag inte i dag.
Men jag minns att vi inte var tillsammans den kvällen.
Första nyåret i ett annat hus, hur jag tänkte tillbaka på min far som just det gångna året hade gått bort.
Hur han då blev sur på mig för att jag inte var glad.
Det året ringde jag till min mormor.
Önskade henne ett gott nytt år.
Älskade mormor.

Första året här.
Lagade kalkon och festade med min vän.
Vi sjöng och hade kul.
Hur vi pratade med T. och hans barn.
Förra året.
Med barnen framför laptopen.
Hur hans flicka och min flicka spelade spel över nätet.
Jag  minns stoltheten och glädjen jag kände över att de kom så bra överens.

Jag trodde att livet skulle se annorlunda ut denna nyårskväll.
Trodde att vi kanske just träffats eller att vi var på väg till varandra.
Tänk hur fort livet kan ändras.

I år.
Jag och sonen.
Han har varit dålig ett tag så det blir en lugn kväll.
Men det gör inget.
Känns som ett bra avslut på detta år.
Jag undrar hur nästa år ser ut?
Det kommer en sommar då jag inte åker till honom.
Det kommer en höst då jag och barnen krattar löv.
Det blir vinter igen.
Hur har livet då förändras?

Så jag försöker att vara här och nu.
Försöker glädjas åt det jag har.
Inte se bakåt, inte se för långt fram...
Det är svårt..
Jag har så lätt för att minnas,
hela tiden plocka fram dessa minnen av glädje och sorg som finns där.
Nästa år kanske jag sitter här och funderar på något annat.

Jag hoppas att jag lagt dessa minnen till vila.
Att jag kan hitta annat som är stabilt och lyckligt.
Att jag glömt hjärtsorgen som jag nu bär på.
De minnen jag värderar så högt kanske då, bara känns vemodiga?

Vad ska ni göra?
Vad ni än gör, var lyckliga.
Var rädda om fingrar och ögon om ni ska smälla smällare.
Allt för många olyckor sker en dag som denna.
Var glada för att ni har varandra.
Lägg alla bråk åt sidan och LE.
Som min far sa, Le och var glad att det inte var värre..
och jag log och det blev värre!
Kära pappa,
Jag ler nu.

Många Gott nytt år önskningar skickar jag ut.
Många kramar

Funderingar om Autism

Idag var jag och sonen till affären.
Han tycker inte om att gå i affär, inte att stå i kö eller att människor tittar på honom.
Vad han har för fobier eller rädslor att slåss mot vet jag inte..
han kan inte berätta dem för mig!

Vi går där, hans lilla hand i min, och jag kämpar med att hålla honom borta från människor runt mig och samtidigt hitta det vi behöver.
I vanliga fall kan jag handla då han inte är hemma.
Men skolorna har lov och jag tror att han kommer att bli förkyld snart.
Så jag ville ha hem det jag behöver för en period av innesittande.

Då vi kom in i affären var det en man som ställde sig och tittade på Lucas.
Han stod för nära och i sista sekund hindrade jag Lucas så sparken som han måttade mot mannen bara tog i luften!
Mannen får ett utbrott och börjar högt och ljudligt skrika på  mig att jag måste se till att min son blir uppfostrad.
Att jag sedan sa förlåt och förklarade hade ingen betydelse för honom.
Han ansåg att jag skulle hålla mig inne om jag inte kunde kontrollera min son!

Då börjar man att fundera.
På min mormors tid var det normalt att hålla dessa handikappade inlåsta, bortgömda och gärna bortglömda.
De fanns inte.
De var en skamlig hemlighet.
Kanske tyckte mannen i affären att det var bättre förr?
Han gick efter oss i hela affären och hade nog hört Lucas prata om att han ville ha glass.
Så där stod han och vägrade att flytta på sig då vi kom, trots att jag bad honom att flytta sig så att vi kunde komma åt.

Ibland funderar jag på Autism.
Det syns inte.
Min son, min vackra brunögda son, ser så normal ut..
Människor tror säkert att han bara är ouppfostrad.
Men då han öppnar munnen så märks det.
Tror inte att människor kan förstå hur en pojke som ser "normal" ut kan vara annat än ouppfostrad.
Inte tänker de på alla problem jag har med att försöka få honom att fixa saker som andra.
De har ingen aning om vad vi kämpar med..
De skulle nog helst se att vi höll oss gömda för dem.
Så de slapp mötas av sånt som de tycker är lite ovanligt och kanske skrämmande!

Jag önskar att 2013 blir ett bättre år för våra handikappade.
Att människor i omvärlden inser att vi inte vill eller kan hålla oss gömda..
Vi  vill inte glömmas bort!
Autism finns.
Barn föds med det,
barn får diagnos varje dag.

Kramar 

Sista helgen på detta år....

Ett år har snart gått.
Mycket har hänt.
Många vackra minnen har jag fått,
har sett så många vackra saker.
Många tårar har jag gråtit.
Smärtan i mig har inte helt försvunnit.
Ibland skär den genom mig.
Men jag vet att snart är detta år slut.
Jag kan lägga detta bakom mig och se fram mot ett helt nytt år.
Jag ska fylla detta år med nya minnen,
säkerligen kommer jag att skratta och gråta även under detta år.
För det är ju livet, inte bara dagar som går.

Jag har börjat måla lite smått igen.
Upptäckt att rosor är otroliga att måla.
Här kommer den sista tavlan jag gjort.
Hoppas att ert år har varit fylld av tårar och skratt,
av lyckliga dagar och inte för många mörka dagar.
Jag önskar er ett härligt nytt år,
med många glada dagar.
Kramisar till er där ute.

Äntligen går vi mot ljusare tider...

Dagarna blir lite längre..
Det är ljusare ute.
Och jag njuter!!
Barnen är hemma och jag inser vad som är viktigt i mitt liv.
Barnen, vänner och familj..
Allt annat kan vänta.
Kanske någon dag hittar jag en man som vill göra allt det där som jag vill göra med någon.
Kanske inte..
Och kanske spelar det ingen större roll.
Jag har egentligen inte tid för någon annan än mina barn, livet här, och mina vänner.
De är de enda som ska spela någon roll nu.

Jag har börjat tänka på en resa till södra Sverige.
Till de bästa vänner jag har.
Till våren eller något.
Det skulle vara underbart att ha något att se fram mot.
Att veta att jag kommer att göra något för mig själv.
Det skulle vara helt underbart!

Men i dagsläget är det spisen som behöver tid och engagemang från mig.
Den dumma saken har slutat att funka..
Återkommer säkert till detta!

Kram på er där ute!

Tiden läker alla sår??

Vad är meningen med att älska?
Man ger hela sin själ till någon.
Man anpassar livet till den man älskar.
Saker som JAG försvinner till VI.

Jag har älskat så många gånger i mitt liv.
Alltid trott på den jag älskat.
Vissa gånger har det straffat sig..
Min tillit har blivit utnyttjad.
Men jag har rest mig igen.
Sökt nya erfarenheter och gått vidare.

Jag trodde denna gång.
Mer än jag gjort på väldigt länge.
Trodde på framtiden och att allt skulle lösa sig..
Det måste det för VI älskade ju.
Visst fanns det hinder och svårigheter men jag trodde på honom.

Nu sitter jag här igen.
Huset känns tomt.
Livet går vidare men den framtid jag trodde på,
finns inte längre.

Tänk genom ett enda ord ändrar någon ett helt liv.
Jag kommer alltid att undra.. fundera på hur det kunde sett ut.

Barnen, vänner och familj.
Det är vad som får mig att resa mig igen.
Kärlek, fast på ett annat sätt.

Tiden går och det är möjligt att jag lär mig att älska igen.
Men just nu behöver jag tid.
Det är den som läker alla sår.
Inte över en natt och inte glömmer man bort känslan heller.
Att börja om känns som ett berg för högt och stort för att klättra på nu.

Tiden läker alla sår.

Kram till er där ute!

Jag överlever!
Jag går vidare!
Jag uppskattar mina vänner, min familj och allt jag har runt mig.
Tänk att jag under ett par veckor glömde bort hur bra jag har det!?
Detta blogg inlägg är till er!

Ni som är runt mig och som har stått ut under denna tid.
TACK!
Tack för att ni har förstått och stöttat!
Tack för att ni visar mig att jag inte är ensam.
Ni har varit helt underbara och jag älskar er så mycket.
Om jag kunde skulle jag ge er alla stora varma kramar,
men vissa av er är långt borta.
I mina tankar skickar jag kramar till er.
Mina armar kanske inte räcker till att ge er den kramen, men jag vet att ni vet.

Jag har insett att ni är de som får mig att gå vidare.
Som ger mig styrkan att alltid hålla huvudet högt och veta att jag alltid hittar ut.
Ni ger mig värme och förståelse och jag kommer aldrig att glömma er.
Jag vet att jag kanske har varit en stor egoistisk varelse under denna tid men ni ska veta att jag
uppskattar allt ni gjort.
Jag är lyckligt lottad som har såna vänner och familj.
Tack för att ni lagt era bekymmer åt sidan och förstått att jag behövt er.
Nu är jag tillbaka till mig själv, kanske inte fullt ut för det kommer nog att ta tid!
Men jag mår lite bättre.

Stor varm KRAM!!!!

En underbar dotters födelsedag.

I dag för 14 år sedan föddes min dotter.
Mitt första barn.
Jag minns hur enormt fantastisk det var då jag för första gången såg henne. Hur liten och söt hon var.

I dag fyller hon 14 år.
Hon har utvecklas till en självständig och stark människa.
Hon är inte liten längre men fortfarande otroligt söt.
Naturligtvis är jag partisk då jag säger detta:
Hon är otroligt vacker.
Både på insidan och utanpå.

Att vara mamma till en dotter är annorlunda mot att vara mamma till en son. Hon är som jag.
Jag önskar henne all lycka i hennes liv.
Att hon finner vänner, skola och pojkvän som hon själv mår bra av.

Det är det viktigaste...
Att hon finner LYCKA.
Allt annat löser vi på vägen.

Grattis på födelsedagen,
Min älskade lilla/stora flicka.
Puss och kram

På vandring i natten..

Jag vandrar i drömlöshetens land.
Allt runt mig är mörkt.
Trädens grenar är kala och marken under mina fötter knastrar av frost.
Enda ljuset jag ser är den kalla månens.
Stjärnorna verkar avlägsna.
Inget norrsken lyser upp min väg.

Jag saknar ljuset.
Jag saknar fåglarnas kvitter och
morgonrodnaden på himlen.
Detta land är tomt på känslor och
ensligt.
Ingen finns runt omkring.
Barnen sover djupt i sina sängar.

Jag vandrar i drömlöshetens land.
Lycka och glädje hör dagen till.
Inom mig känns hjärtat ömt och sårbart.
Taggen som sitter där är stor och elak.

Jag virrar omkring i drömlöshetens land.
Hittar inte ur denna labyrint.
Jag vänder om för att hitta en vägg till.
Hur jag än försöker är stigen full av hinder.
Jag behöver kartan nu.

Kartan tillbaka till solens lycka.
Den går genom mörka skogar och osynliga stigar.
Jag söker med händer,
mina ögon stirrar blint framför mig.
Jag vet att den finns där..
Stigen tillbaka.
Och allt jag vill är att hitta den igen.

En vandring genom dessa snår,
jag vet att jag måste igenom den.
Annars hittar jag aldrig tillbaka till den andra sidan.
Där solen lyser.
Vägen tillbaka är lång och snårig.
Men inget annat har någonsin verkat så fyllt av lycka.
Kommer jag bara igenom dessa nätter fyllda av mörker,
vet jag att jag kommer att uppskatta dagens ljus.

Saknad.

Att inte kunna sova...

Varje kväll går jag och lägger mig.
Jag ligger i sängen och läser en stund.
Leker med mobilen.
Känner tröttheten komma och släcker lampan.
MEN!!
Då kommer alla tankar.
Allt som jag inte hinner tänka på under dagen kommer då.
Ligger där i mörkret och funderar.
Sedan är jag pigg igen.
Och jag tänder lampan och läser en stund.
Försöker hitta tillbaka till tröttheten.
Men det är omöjligt.
Har testat att göra allt som man säger att man blir trött av.
Dricker varm mjölk.
Räknar får, det funkar absolut inte.
Försöker göra avslappningsövningar.
Slappnar av i hela kroppen men det går inte.
Jag vet inte längre vad jag ska hitta på att göra.

Konstigt nog är jag inte speciellt trött på dagarna heller.
Bara denna eviga huvudvärk.

Jag vet att jag borde försöka hitta något annat att sysselsätta min hjärna med.
Jag vet att jag borde hitta något annat att lägga energin på.
Men det känns ganska omöjligt.
Vet inte.

Kärlek.....

Man älskar..
Hur kan man sluta älska bara för att någon säger att det är slut?
Hur ska jag få bort dessa känslor i mig?
Funderar fram och tillbaka..
Säger till mig själv och alla som vill lyssna..
NU ska jag ta mig i kragen.. gå vidare.. kämpa...
Men i slutändan sitter jag här...
Och älskar fortfarande.

I dag har det gått en månad.
Saknaden är inte lika akut.. men den finns fortfarande där under ytan.
Det kan komma över mig när jag hör en viss melodi..eller när jag ser något..
Men den är där fortfarande.

Hur kan det vara meningen att jag bara ska sluta älska?
Hur ska jag göra det?
Tänk om någon hade några svar.
Jag vet alla svar från T. men de hjälper inte..
Jag älskar honom fortfarande.
"right here waiting for you..."
Richard Marx sång från så länge sedan..
Stämmer så bra.
Spelar ingen roll hur mitt hjärta brister och hur mycket saknad  jag känner..
Jag älskar dig fortfarande.

Men jag försöker varje dag att gå vidare.
Jag kanske lyckas en dag.. men just i dag känns det inte så.
Att måla funkar inte..
Det påminner mig bara om dig.
Jag hoppas att jag en dag kan se tillbaka på allt detta och le.
Men i dag är det bara tårar och smärta.
Jag trodde på allt du sa.

Kärlek..
Ett underbart ord när allt funkar men fruktansvärt då det tar slut.
Jag och min mamma har funderat på denna släkt som vi tillhör..
Vi har ofta pratat om starka ensamma kvinnor.
Är det vår lott?
Är det en förbannelse?
Styrka..?

Nu ska jag ta tag i denna dag..
KRAM på er därute!

Funderingar i natten..

Sitter här och tänker.
I större delen av mitt vuxna liv har jag blivit dumpad av män.
Olika sorter, olika människor.
Jag har alltid trott på vad de sagt till mig, litat på att de är lika ärliga som jag är mot dem.
Jag har valt att älska om och om igen för att jag funnit kärlek om och om igen.

Efter varje gång jag blivit ensam har jag funderat så här.
Jag har funderat på varför jag bli ensam..
På varför jag ska lita på män..
På hur jag ska orka gå vidare... Men den här gången är faktiskt värre än förr.

Jag har litat, förlitat och verkligen öppnat mig.
Jag vet att jag kommer upp igen.. det gör jag alltid..
Men det är helt klart så otroligt svårt denna gång.

Smärtan sitter i mig som en tagg och jag vet inte vad jag ska göra för att slippa ha den där.

Jag försöker förstå.
Försöker hitta orsaken till varför.
Men jag vet inte.
Är det mitt ärliga sätt?
Mitt humör??
Eller är jag bara ingen man stannar hos??

Detta är inte menat som ett sorgset inlägg där jag sitter och tycker synd om mig själv,
för även om det låter så...
Det gör jag inte.

Jag bara undrar!

Så ofta jag har hört för evigt.
De säger att de älskar mig för evigt.
De ska stanna för evigt.
Konstigt...
Jag måste nog lära mig att för evigt inte är för resten av våra liv..
Det är tills känslorna för mig är borta.

BITTERT???
Ja kanske lite.
Men det bjuder jag på så här i sena natten med massor av funderingar som jag inte vet hur jag ska tackla.
Tankar jag inte vill tänka och som jag helst vill glömma.

Bara jag som undrar.

För evigt....?

Så många gånger hör man de orden..
FÖR EVIGT!
Någon älskar dig, FÖR EVIGT!
Vi ska vara lyckliga, FÖR EVIGT!
Vi ska vara vänner, FÖR EVIGT!

Hmm, FÖR EVIGT...
Verkar som de orden är mer använda än JAG ÄLSKAR DIG.
Jag älskar dig FÖR EVIGT!
Kanske bättre att säga..
Jag älskar dig, NU!

För evigt är oftast ett par år.
Sedan glöms de orden bort och det verkar som de aldrig blivit uttalande.

Tittar på teve och upptäcker att de används även där.
Kärlekspar tittar djupt in i varandras ögon och säger.. FÖR EVIGT!
BLÄÄÄÄ!!!!
Vilket skitsnack!

Sitter och funderar...

på livet...
På hur mycket som ändras utan att man har något att säga till om.
Jag trodde att min framtid var med T.
Men för ett par år sedan trodde jag att min framtid var med M.
Nu har jag ingen förutom barnen att dela min framtid med.
Och det är väl det enda som är riktigt säkert.
Att de sen flyttar hemifrån är sånt man vet men inte vill tänka på.

I dag är en ganska bra dag.
Har inte gråtit sedan igår så jag känner mig pigg och utvilad.
Tårarna kommer alltid på kvällarna.
Då jag saknar som mest.
Men tankarna på T finns där hela tiden.
Allt som vi planerat men som nu inte kommer att hända.
Men å andra sidan..
Vem vet vad framtiden har att ge?
Allt kan ändras genom en ny tanke eller en ny erfarenhet.

Jag vet bara att jag måste tillbaka till Irland i framtiden.
Att det är ett land jag fullkomligt förlorat mig i är ingen hemlighet.
Även om jag inte åker för att träffa den jag älskar..och nog kommer att älska för resten av mitt liv, gör inget.
Tillbaka till de vackra stränderna där vi var så lyckliga.
Det vill jag..i framtiden.

Helgen blir nog lugn.
Får se vilket väder det kommer att bli.
Det är bara jag och sonen hemma så vi hinner nog fixa både ute och inne.

Ha en underbar helg alla därute.
Torka tårarna som kan komma och gläds över det ni har.
Kram

Smärtan...

Fortfarande lever jag med denna smärta.
Jag tvingar mig igenom dagarna och försöker vara normal.
Måste äta.
Måste försöka sova.
Men det är svårt då smärtan tvingar upp tårarna  i mina ögon.
Då halsen värker av gråt.

Men i dag målade jag en tavla.
Den kommer att finnas på den andra hemsidan snart.
När jag började kände jag bara sorg.
Sedan började den ta form, den började bli klar och jag kände ett lugn jag inte känt på väldigt länge.
När jag sedan tittade på den såg jag att den inte bara var sorg utan också glädjen över
att jag fått ha T. i  mitt liv, även om det blev kortare än vad jag trodde.

Jag är övertygad över att jag kommer att falla ner igen,
gråta och må skit.
Men det finns, som en underbar vän sa, bara en väg och det är framåt.

Jag trodde under tiden som vi var tillsammans att den lyckan jag kände då skulle vara nog om det tog slut.
Jag sa ofta att "vad som än händer, har jag varit lycklig"
Men det är inte så längre.
Kanske kommer jag att kunna se tillbaka och bara komma ihåg hur otroligt lycklig jag var och le och du vet, lite vemodigt känna att wow att jag fick uppleva detta.
Men just nu är det sorgen som är störst.
Och jag har låtit den vara det.
Den kommer att vara det ett tag till..
Men jag känner att jag måste komma igång med att må bättre.
Jag måste äta trots att jag inte alls känner någon matlust och jag måste sova även om det är svårt.
Jag ska börja denna vecka då ungarna går tillbaka till skolan att fylla dagarna med annat än den djupa sorg jag känner nu.

Motion är ett steg och jag vet att det kommer att göra så att jag både får matlust och blir trött på kvällarna.
Det är nog lösningen på väldigt mycket just nu.
Som ensamstående husägare finns det mer än en sak att syssla med så jag har olika projekt på gång som bara väntar på att jag ska sätta fart.

Tack för att ni läser.
Hoppas att ni har det bra där ute.
Kramar

Kämpar...

Kväver gråten i min hals.
Väntar på sömnens tröst.
Saknad, Saknad, SAKNAD.
Skriker mitt inre högt men över mina läppar kommer inget ljud.
Kämpar mot gråten,
väntar på sömnens tröst.

Jag vandrar på en frostklädd stig.
Kylan glittrar i marken och träden.
Månens sken över mitt huvud glittrar kallt.
Ett sprakande norrsken lyser i grönt.
Allt runt mig är kyla och väntan på snön.

Jag slungas tillbaka i minnet av en annan kall kväll.
Steg som ekar och norrskenets förhäxande sken.
Jag minns värmen från din hand,
skrattet som ekade över tomma gator.
Jag minns att trots kylan kände jag mig varm.
Det var den första natten. 
Jag minns allt.

Men i kylan runt mig nu finns ingen värmande hand.
Jag kämpar mot sorgen att ännu en gång stå ensam i en kall natt.
Denna gång är utan att tro.
Det kommer ingen ny resa till den evigt gröna ön.
Inget skrattande som jagar bort kylan.

Längre bort hör jag stegen som ekande tystnar,
medan jag vänder hemåt till den värmande trygghet som bara en familj
kan ge mig.
Ett hus fylld med barnens skratt.

Jag tittar upp på det vackra norrskenet.
I ljuset av det ser jag oss på väg till den framtid
där jag aldrig är utan dig.
Endast i norrskenets sprakande sken
vandrar vi lyckliga tillsammans.

Känslan av styrka

Varje gång jag tänker att jag inte längre orkar,
hittar jag någon smula av styrka kvar där inne.
Jag tar mig upp,
tittar mig omkring och upptäcker att det finns massor att glädjas över.

Jag vet att  mina barn är en given källa till styrka.
De är borta på annat i kväll.
Jag vet att  min familj stöttar och jag vet att de finns där.
Mina underbara vänner som står ut med att jag frågar, pratar och undrar.

Ikväll har jag tittat på dimman därutanför mitt fönster.
Jag har glömt bort att se mig omkring efter saker som är vackra.
Men dimman därute påminner mig om att allt det vackra finns kvar där ute.
Med hjälp av det vackra,
med mina barn, min familj och mina vänner kommer jag tillbaka.

Tid...

Tid,
Alltid något man inte vill att den ska vara.
När man längtar efter något går den långsamt.
När man upplever något går den fort.

För en vecka sedan tog kärleken slut.
En vecka.
Massa tid.
Tid som gått så långsamt.
Jag har gråtit, skrattat och tagit mig över en dag till.

Men ikväll sitter jag här och funderar på tiden.
Om två år är min yngsta son 12 år.
Min dotter är 16 år.
Jag är 39 år.

För två år sedan träffade jag T.
Vi spenderade så mycket tid tillsammans.
Datorn var med i allt som hände,
mobilen fylls snabbt med bilder och sms.
Jag visste att livet aldrig skulle bli detsamma.
Jag var lycklig.

Jag vet inte om det var tiden som förstörde allt.
Jag vet bara att jag måste upp.
Känns som om jag varit för länge under ytan,
Jag har hållit andan så länge.
Jag har tänkt att om jag slappnar av...då kanske jag inte får ha honom här längre.
Kanske var det vad som hände??
Jag vet bara att tiden förändras!

Jag hoppas att den snart börjar gå fortare.
Att jag hittar ett nytt sätt att vara.

Jag kommer aldrig att glömma.
Min mamma säger alltid..
"tiden läker alla sår"
Jag tror att hon har rätt.
Med hjälp av tiden kommer jag att bara minnas lyckan och solskenet,
jag kommer att glömma dessa dagar av sorg.
Kärlekssorg.
Jaa, det tror jag väl aldrig att jag gör..
Men de kommer i alla fall att blekna av och inte längre göra lika ont.

Kramar till er där ute.

Att finna styrkan att gå vidare..

Den finns där inne någonstans.
Men just nu känns den avlägsen.
Jag saknar, gråter och sedan skrattar jag åt något barnen gör.
Jag lagar mat, äter och kramas med barnen.
Men fortfarande finns den där saknaden djupt inom mig.

Jag går igenom dagar med den djupaste sorg kantat med strålande glädje.
Barnen,
Familjen och
Vännerna!

Jag har försökt att måla, men bara att hålla i penseln påminner om honom.
Jag skriver i min dagbok varje dag.
Varje dag är kantad med sorg,
svart och ibland helt ogenomtränglig.
Jag gråter.
Ibland tackar jag min stjärna för att jag faktiskt gråter.
De känslorna som jag har inom mig kommer ut, de är inte vackra.
De gör ont i bröstet..ja i hela kroppen.
Men de ska UT.

Jag tror inte att jag helt kommer över detta någonsin.
Jag tror att en del av mig alltid kommer att sörja att det inte lyckades.
Att det inte blev vi.
Kanske kommer jag vidare..
Kanske tar det tid.
Men glömma?
Nej aldrig.
Fortfarande vet jag vad känslan i  mitt inre heter..det är kärlek fortfarande.
Kärlekssorg.
Han är fortfarande den.
Men jag går framåt.
Kämpar för varje dag.
 Lätt, nej absolut inte.
Tar tid och styrka och jag kämpar.
Någonstans hittar jag styrkan.
Barnen, Vännerna, Familjen och Huset.
Hittar nya projekt varje dag.
För att distrahera mig själv.
Sedan kommer nätterna...då det är meningen att jag ska sova....
*SUCK*
Sömnen kommer inte..
Vrider och vänder på mig,
ena stunden är det för kallt, jag fryser in i märgen..
För att i nästa stund vara för varmt.
Regnet på mitt tak, som förr var sövande, håller mig vaken.
Sonen pratar HÖGT i sömnen.
*SUCK*
Eller kanske är det för många tankar i mitt huvud?

Sov gott där ute.
Ta hand om varandra
Kramar

Kärlek som tar slut..

Men aldrig försvinner.

Det är aldrig lätt när man går åt varsitt håll.
Smärtan sprider sig som is i mig.
Att veta att det tar slut,
tårar rinner som floder.
Jag är helt färdig,
huvudet värker av alla tårar..
För att inte tala om hur mitt ansikte ser ut.

Men i all denna sorg jag nu känner,
minns jag all glädje.
Lyckan över att vi hittat varandra.
Den kommer aldrig att försvinna.
Jag kommer alltid att minnas.

Orkar inte skriva något mera nu,
ska försöka äta lite.
Om ni har kärlek i era liv kom ihåg att vara lyckliga.
Uppskatta varandra i dag.
Njut av helgen.
Stora kramar till er där ute.

T. Du var och är... Amazing.

Inte vinter...än...

Första snön kom och smälte bort lika fort.
Det är skönt tycker jag för garaget är fortfarande fullt med saker som ska rensas bort.
Gräsklipparen ska ställas bort och bilen ska in i garaget.
Men än känner jag att jag har tid.
Även om jag tänkte exakt så förra året!

I dag blir det städning inne och ute.
Mycket som ska fixas innan barnen kommer hem.
Jag måste hitta en motorvärmar sladd till bilen och lite andra saker som jag inte vill ta med barnen på.
Att åka till affärer och sånt är svårt med Lucas.
Han gillar inte att vänta och det blir svårt med köer och folksamlingar.
Nästa vecka har de lov och då ska vi försöka att bara göra sånt som är skoj.
Så de blir trötta på kvällarna.
Antar att det mest blir sånt som man kan göra ute.
Lucas gillar verkligen att vara ute och det är underbart om det är varmt.
Måste försöka hitta en ny overall till mig.
Men det mesta kommer nog att lösa sig till det bästa så fort vintern kommit ordentligt.

Har ett par veckor suttit och funderat på vad jag ska göra med min trädgård till våren.
Nu har jag bestämt mig för att vintern kommer att spenderas med att fixa sånt som ska fixas inne men även kolla upp hur man gör med en trädgård.
Jag skulle vilja ha en mysig del av trädgården som jag och dottern kan fixa med.
Kanske lite odlingar och sånt som är kul.
Sonens del av trädgården är fixad till att inte vara skadlig för honom men den andra delen behöver lite mys.
Ska kolla upp och göra upp en plan för hur jag vill ha det.
Det kommer att bli mycket jobb men jag tror att det kan bli bra för mig och dottern att ha något projekt tillsammans.
Vi får väl se vad vi kommer fram till!

Hoppas att ni har en härlig höst där ute och att ni tänder mycket ljus och värmer er på kvällarna.
Många varma kramar till er.

Känner huvudvärken...

Den ligger där bakom ögonen...
Väntar...
Jag vill inte!
Jag har inte tid eller lust att ha huvudvärk idag igen!
Men jag känner den där bakom ögonen, den dunkar i takt med mina hjärtslag.
Blir att ta alvedon igen.
I dag igen.
*SUCK*

Barnen är vakna, de äter frukost.
Inte ett ord hörs.
De är trötta och det enda som hörs är musiken som alltid är på.
Jag skulle vilja stänga av musiken, men jag vet att de blir gladare av den.
Så den får vara på tills de åkt till skolan.
Sedan får tystnaden råda.
Kanske hjälper den mot den väntande huvudvärken.

Förstår inte varför jag ska ha denna J*VLA huvudvärk.
Är så trött på den!

Men solen bryter igenom molnen.
Snart är det helg och jag vägrar.
Jag vägrar att ha huvudvärk idag.
Har för många saker jag vill göra idag.
Jag vill fixa innan helgen och jag vill ha en härlig helg.
Kanske blir det fint väder!!??

Kramisar till er därute,
hoppas att ni har en bra dag!

Att hitta rätt ord...

Ibland kan jag sitta med fingrarna över tangenterna...
Med pennan i handen...
Med orden på insidan...
Men av någon anledning hittar de inte ut.
De stannar kvar inom mig..
Som hårda känslor knutna i magen.
Jag vill hitta dem..
Sätta dem på papperet..
Låta dem flyga ur mitt inre.

Men istället svävar händerna över de olika tangenterna...
Letar efter rätt bokstav att börja med..
Pennan leker fram krumelurer på papperet..
Men ingen krumelur liknar en bokstav.

Att det ska vara så svårt att hitta rätt.
Jag vet ju vad jag vill skriva..
Borde börja i den änden och sluta med att jag skriver??
Men varje försök slutar med att jag tar bort det från skärmen eller skrynklar ihop papperet.

Jag har alltid haft enklare för att skriva på vanligt papper..
Men idag sitter orden fast.
Här på datorn blir det bara meningslöst prat..
Som inte löser något av de hårda knutar av ord jag har inom mig.
De vägrar...

Ibland då jag inte kan skriva brukar jag måla, men den senaste tavlan gjorde mig fullständigt slut av känslor.
Konstigt att färg på en duk kan lösa några knutar... men inte alla.
Ibland är det bokstäver och ord jag söker i mitt inre.
De som är svårast att få att fastna på papperet.

Jag tror att man kan förlora något av den delen som man alltid haft inom sig..
Jag tror att jag har förlorat en del av mig som jag alltid kunnat ta fram när jag mår som jag gör just nu.
 Att kunna söka efter rätt ord har försvunnit ur mig..
De har svävat iväg och jag vet inte hur jag ska få dem att komma tillbaka till mig.

Kanske jag måste sluta måla för att kunna skriva?
Kanske måste jag sluta skriva för att kunna måla?
Kanske har inte det ena med det andra att göra?
Det kanske bara är en sån där dag?

Stora kramar till er därute..
Hoppas att solen skiner på er och att ni hittar orden,  sången eller tavlan i ert inre.

Dagarna bara springer iväg...

Redan oktober!
För ett år sedan skulle jag åka till Uppsala och träffa T.
Vi skulle ha en helg tillsammans.
Jag vet att jag var nervös och såg fram mot det så mycket.
Ett år sedan jag träffade mina vänner där också.

Ute har löven bytt färg, de är gula och röda de allra flesta nu.
Ungarna har vuxit ur alla kläder.
Snart dags för vinterkläder.

För två år sedan denna månad träffade jag T första gången.
Tänk vad tiden springer iväg.
Så lite jag visste om denna otroliga man.
Och ännu mindre visste jag om hur denna tid skulle bli.
Är så otroligt lycklig över att det blivit som det blivit.
Styrka är så många saker och man lär sig att man aldrig är fullärd.
Livet har så många olika vägar att ta.
Otroligt att man aldrig riktigt vet hur det kommer att bli.

Ser med glädje fram mot de kommande åren.
Tänk vad mycket jag kommer att uppleva.

Stora långa kramar till er därute.
Hoppas att ni har en härlig höst dag.

Äntligen Fredag!!

Äntligen helg.
Ska bli fantastiskt skönt att sova så länge vi kan och bara ta det lugnt!
Visst det kanske blir tråkigt för barnen, jag är DUNDER förkyld.

Näsan är lika röd som Rudolfs,
Huvudet känns som Globen och
så gnäller jag som en tok också.
Allt jag gör, ojojojoj...
Ska jag böja mig ner, ojojoj!
Vet att jag har feber men vägrar kolla hur mycket.
Finns ju ingen anledning att veta det..
man blir ju bara mera sjuk då!
För då vet man ju hur sjuk man är....
Värst är nog att jag nyser så otroligt mycket!
Eller nä.... allt är värst.... *gnäller*

Usch vilket tragiskt inlägg!!!
Nej, det är bara att ta sig i kragen..
Ta en dusch och inbilla sig att det funkar!
Oftast gör det ju det.. man känner sig oftast bättre efter en dusch.
Sedan ska jag fixa lite hemma.
Städa lätt, bara så jag kan stå ut!
Orkar inte städa ordentligt, för det är jag för svag.
Men några tvättmaskiner ska jag nog orka sätta igång.

Hoppas att ni har en bättre fredag.
Att ni gör allt för att få en härlig helg och att ni myser ordentligt!
Stora kramar till er alla..
Tur egentligen att man inte smittar genom nätet.
På nätet låter man alltid frisk och det är väl en himla tur det!!

Kolla in det här...

Tänkte bara tipsa er, som läser denna blogg och jag tackar er för det varje gång jag ser er..
T. har fixat en sida till  mig..
Snälla kolla in den och lämna gärna kommentarer om ni vill!
Stora kramar

www.lindaelser.com

Ingen hemmafru men...

I dag har jag storhandlat och bakat.
Jag har fixat och grejat.
Vet inte varför men det har varit roligt leka hemmafru.
Jag hoppas att jag klarar av att fortsätta...

När jag växte upp var min mamma hemma under stora perioder.
Hon höll alltid hemmet rent och fint.
Bakade och gjorde stora måltider.
I mitt huvud var hon den perfekta mamman.
Visst vi bråkade och sånt, men jag visste att hon alltid fanns hemma om jag behövde gå från skolan
tidigare eller när jag kom hem.
Den tryggheten som det var vill jag att mina barn ska känna.
Men bläää!!!
Vad tråkigt det är att städa.
Den andra delen av den perfekta hemmafrun är rolig, ibland i alla fall.

Att baka och göra mat.
Oftast tycker jag att matlagningen är supertråkig.
Men så satt jag och tittade i min mormors kokbok och insåg.
Korv och sånt är inte skoj att göra.
Att hamna i en fälla där allt ska gå fort är hemskt tråkig.
Nu har jag ett par dagar gjort ordentliga maträtter och det är så skoj.
Om det kommer att hålla i sig kan jag inte veta men det är otroligt givande att se barnen
äta av maten, tycka att den är jättegod och vilja ha mera.
Visst tror jag att det kommer dagar då jag slänger fram en korvrätt men om man varvar det med annat så blir matlagningen roligare.

I morgon är tanken att jag ska baka bullar, vi får se hur sonen sover och hur jag sover.
Att ha en autistisk son gör att man måste vara flexibel och inte planera för långt fram i tiden.
Det gäller allt jag gör.
För om han sovit dåligt sover jag dåligt och då kan jag inte förvänta mig själv att jag ska kunna vara uppe då han åker till skolan.
Men jag ska försöka.
Även om det gör att jag kanske sover dåligare ett  par dagar gör det inte så mycket.

Nu ska jag kolla till köttfärslimpan i ugnen och eventuellt göra en sås på skyn.
*MUMS*

Ha en härlig middag därute vad ni än äter.
Kramisar

Lugnet före stormen...

Sitter här..
Allt andas lugn..
Klockan tickar stillsamt på väggen och radion spelar musik.
En kopp kaffe och två hembakta kakor.
Ute regnar det stillsamt.
Jag vet..
Jag vet att detta är lugnet före stormen.
Snart kommer de.
När jag skriver detta ler jag.
Det är barnen som snart kommer hem.
Jag är glad.
Tänk att två barn kan ge så mycket.
Både glädje och sorg.
Men de är här.
De ger mitt liv en mening.
Jag vet att de kan vara på hemskt humör.
Eller så är de glada!
En kopp kaffe och två kakor.
Ett annat ord för stryka.

De är mina, mina älskade barn.
Men de växer upp,
får egna viljor.
Jag hoppas varje dag att de ska ha kraft att gå sina egna vägar.
Även om sonen har sina handikapp vill jag att han ska hitta sin egen väg och vara lycklig.
Dottern pratar om vad hon ska bli när hon blir stor.
Nu senast är det flygvärdinna!
Tror det är efter att ha sett flygvärdinnorna på vår semester resa som hon gillar den tanken.
Före det var det arkeolog.
Men vad som än händer hoppas jag att hon är lycklig.
Det är det enda jag vill att hon ska bli.
Att hon hittar ett jobb och sånt kommer som en bonus.
Sonen skulle ha passat som bilmekaniker eller lokförare.
Nu vet jag inte vad framtiden har att ge honom..
Men så länge jag vet att han är lycklig gör det detsamma!

Klockan tickar på.
Snart kommer de hem.
Då ska jag ge dem fika och sedan ska väl andra sysslor göras.
Vi ska sitta här tillsammans och jag är säker på att det blir andra ljud
i mitt kök.
Dottern ska berätta om dagen och vi ska läsa i sonens bok vad han gjort i dag.
Lugnet före stormen..
får man säga så om sina barn?
Ja, jag tror inte att det är fel.
Det är ju lycka bakom orden.
Och jag kan inte bortse från att jag älskar storm.
När vinden ruskar i träden, regnet smattrar mot fönstren och man är inomhus.
Man är varm och trygg.

Varma kramar till er där ute.
Hoppas att ni hinner njuta av lugnet före eran storm.
Annars tycker jag att ni ska sätta er ner med en kopp kaffe och inse..
Lyckan är att ha någon som kommer hem och vänder upp och ner!
Lycka är barnen.

En härlig bild från Irland.

Att börja om

Har tittat igenom alla inlägg på denna blogg.
Tittat igenom orden och bilderna.
Sett hur jag längtar..och saknar..
och hur lyckan är att i morgon åka till T.
Så börjar saknaden om efter en tid med honom.
Saknad, längtan och lycka.

Men det är så.
Jag försöker hitta andra ord att beskriva detta förhållande.
Stryka!
Mod!
KÄRLEK!!!
Det är vad jag borde skriva om.
Hur mycket stryka det behövs för att klara detta.
Hur modiga vi är som vågar.
Och naturligtvis...
Hur stark och modig vår KÄRLEK är.

Sorgligt nog skriver jag inte så ofta om det.
På något sätt tror jag att det är underförstått.
Men det krävs nog nu.
Att sätta de känslorna på pränt.
Att erkänna.
Ja så här är det.
Det kräver otroliga mängder styrka och mod,
det krävs otroliga mängder kärlek.
Men vi har det.
Det finns i varje mening vi säger till varandra.
Det ni inte hör eller ser.

Skulle det varit någon annan hade detta aldrig funkat.
Men det är HAN.
Och det är JAG!
Tillsammans klarar vi detta för att vi är de vi är.
Vi ser och upplever på samma sätt.
Kanske undrar ni hur detta funkar.
Tro mig, ibland gör jag det också.
MEN!!
Det funkar för att vi är de vi är.
Hade jag varit en annan skulle det inte funkat.
Men vi vill och kan.
KÄRLEK!
MOD!
STYRKA!
VI!

Kramisar till er där ute!

Försöker titta på teve....

Försöker titta på Ensam mamma söker...
Så otroligt genant.
Jag gömmer huvudet bakom en kudde, tar upp en bok, leker med mobilen..
USCH!!!
Det är pinsamt att se vuxna människor göra bort sig.
Jag skäms alltid över såna här pogram.
Inte heller X-factor klarar jag att se.
Även då kommer kudden fram.
Därför sitter jag alltid med en bok och ser dessa pogram.

I dag kom min älskade son hem efter en helg borta.
Så underbart att krama honom och berätta för honom hur mycket jag saknat honom.
Han var busig hela dagen och vi hade en bra kväll.
Var så enormt stolt över honom i affären i dag.
Han gick bredvid mig och höll min hand.
Han visste exakt vad vi skulle ha och han hjälpte mig att plocka ner varorna i påsen.
Underbara unge.

Den andra underbara ungen är hos sin far och det verkar bra med henne.

I morgon ska jag, om det är soligt gå ut och fixa.
Det behövs målas lite till medan vädret fortfarande är lite varmt.
Sedan har jag ju fortfarande en hel stor trädgård att fixa i.
Bilen behöver en städning och jag har skjutit det framför mig länge nu.

Hoppas att ni har det bra i höstmörkret.
Tänd några ljus och ta en kopp tea i soffan framför ännu ett pinsamt pogram.
Kramisar

Veckan är slut

Söndag.
Jag gillar söndagar!
Då vet jag att en ny vecka börjar.
Rutiner och saker att göra hela tiden.
Men just denna söndag önskar jag att det vore helg.
Att barnen var borta tills på måndag och att jag nyss hade fått lön.
Då skulle jag åka till London och överraska T.
Han ska dit i jobb.
Jag önskar att jag kunde åka.
Jag kunde ligga på hotellet och äta sena frukostar.
Kanske ta en shoppingtur och komma tillbaka lagom till han kom tillbaka.
Vi kunde äta mat ute och vandra i ett nattmörkt London.
Vi kunde gå på museum och bara njuta.
Men det är inte läge, varken för honom eller mig.
Han har en massa saker att lära sig och jag har barnen och annat som ska göras i veckan.
Men jag önskar.

I dag ska sonen klippas.
Det kommer hem en kille till mig som ska försöka.
Jag hoppas att det funkar, då kan han komma tillbaka.
Det är svårt att få honom klippt då han inte sitter still alls.
Han är rörlig.. jag hoppas att jag kan distrahera honom med lite gott fika och datorn.
Förhoppningsvis går det bra och han får en fin frilla!

Ute regnar det, hösten är här och jag saknar sommaren.
Det var en kort sommar i år.
Undrar hur vintern blir och när den kommer?
Saknar inte alls snön och fasar redan nu för att skotta snö.
Men jag vet att det ska göras och jag vet att barnen hjälper mig.
Duktiga barn jag har!

Stora kramar till er därute.
Hoppas att eran helg varit bra och att ni har en härlig vecka framför er!
Kramisar

Saker att göra...

Har en massa saker på gång just nu.
Trädgården ska fixas i ordning inför vintern.
Bilen ska fixas inför besiktingen.
Mamma ska flyttas.
Ska börja planera vilka rum jag ska hinna måla i vinter.
Elementen ska skrapas och målas.
Massa saker!!!

Började dagen med att ta en rask promenad i det små kyliga vädret.
Underbar klar luft.
Kämpar med att inte röka och det är tufft.
Men det bästa är att vara upptagen!!

Nu ska jag iväg och köpa nya byxor till sonen.
Han har vuxit under sommaren!
Upptäckte i morse att han inte har några byxor som passar bra.
Alla är lite små!!!
Underbart!
Bäst är att inte ha honom med, han blir så sur då jag går i affärer.
Ska försöka hitta ett par i jeanstyg med dragsko i midjan till honom.
De är snygga och han gillar dem.

Sedan är det bara att åka hem och fortsätta med husbestyren!
Ha en underbar dag alla!
Kramisar

Ensamhet...

Ordet dunkar i mig med varje hjärtslag.
Ensamhet..
Ligger på soffan i vardagsrummet.
Hamnade här för att jag mådde dåligt..
Men största anledningen..det är för känslan i mitt inre.
Behöver något för att stoppa känslan inom mig.
Teven visar House.
Hör dem prata och blir lugnare.
Regnet smattrar mot fönstret.
Gör mig ledsen.
Sommaren är slut.
Och med den är semestern borta.
Det var den redan då jag steg på planet som skulle ta mig hem igen.
Saknad.
Ordet hör ihop med det andra..
Ensamhet och Saknad.

Har ett ord till...
Längtan.
Men det hör ihop med lycka och inte lika mycket till Saknad och Ensamhet.

Men i kväll samsas alla dessa ord i mitt huvud..
SAKNAD, ENSAMHET och LÄNGTAN.
Allt handlar om sånt jag inte har i mitt liv just exakt NU!
Men jag vet att jag ändå har den jag längtar efter.
Han finns här nära och ändå så långt borta.

Sövande ord från House..
Ska försöka sova nu.
Natti natti kramar

Tittar tillbaka..

Jag vet att jag återkommer till detta.
Jag vet att jag kanske upprepar mig.
Men jag saknar.
T. finns i varje sak jag gör, varje del av dagen.
Har städat och fixat, med hans musik i mina öron.
Jag har tänkt på allt vi gjorde när vi var där.
Tänk att man kan sakna så fort.
Kanske borde jag vara van vid att sakna, det är den största delen av detta förhållande.
Men jag kan inte vänja mig vid att inte ha honom nära mig.
Han fyller varje del av mig.

Kanske låter det negativt, men jag är inte alls negativ.
Jag har insett att detta förhållande ser ut så här.
Jag har inte vant mig vid saknaden kommer kanske aldrig att göra det men det gör ingenting.
Det finns så många gånger då jag önskar att jag kunde sträcka ut handen och låta den röra hans.
Då jag behöver en kram av hans armar.
Men  jag vet att jag klarar detta, för jag har inget annat val.
Jag vill inte sitta en dag och veta att jag aldrig kommer att få se honom igen.
Skulle inte stå ut med att inte se honom på skype.
Då får jag stå ut med att det är så långt mellan gångerna jag faktiskt kan röra honom.
Det finns alltid något negativt i ett förhållande.
Detta är det enda jag hittat i detta!
Han är den jag kan tala med om allt.
Jag litar på honom och jag känner att han litar på mig.
Det är första gången jag kan säga att den jag älskar är min bästa vän!

Nu kommer snart sonen hem.
Hoppas att ni har en bra dag där ute!
kram

Funderingar....

Sitter här i mitt kök och är stolt över det beslut jag själv fattat.
Kanske är det för tidigt, kanske någon tycker att jag givit upp men jag har fattat detta beslut själv och är säker på min sak.
Jag har slutat skolan efter bara ett par dagar.
Varför??
Ja för det första passade den inte mig.
Det är det största.
Har alltid gått min egen väg och fattat beslut baserat på min egna uppfattning.
Det fanns saker, som jag väljer att inte ta upp här, som gjorde beslutet enklare.
De i min närhet vet dessa saker.

Det andra är att de inte skulle gå igenom oljemålning.
Kanske det var dumt att inte vänta och se vad de andra ämnena skulle givit men jag kände att olje målning är det jag vill veta mera om.

Kanske hade skolan funkat om jag verkligen satt mig till att få den att funka.
Men jag valde att inte gå just den här kursen.
Jag har funderat på kvällskurs och kanske det kommer att funka bättre om jag vet att det inte är en massa andra saker som jag trodde att jag lämnat bakom mig.
Jag är fortfarande intresserad av att lära mig mera om att måla men jag vill inte att det ska kännas som ett tvång.
Inget i min målning är ett tvång.
Det är ett sätt för mig att slappna av och skapa.
Slippa tänka och fundera och bara vara.
Jag vet fortfarande inte vad min målning vill göra, jag vet inte var det kommer att leda mig,
men jag vet att jag mår bra av att måla!

Min underbara  mamma ska hjälpa mig att fixa till i källaren.
Vi planerar en atelje i ett av rummen och det kommer nog att bli jättefint.
Tror att det skulle vara underbart att ha alla tavlor därnere och ha dem uppställda till tork.
Vad som sedan händer med mina tavlor vet jag inte.
Kanske de bara ligger där och samlar damm..
Men de är mina och jag har lärt mig så mycket av att måla dem!

Kramisar till er där ute, hoppas att ni har en bra tisdag!

Tankar tillbaka....

Sitter här och minns.
Minns genom varje stort ögonblick.
Ser framför mig hur vi, dottern och jag stiger av flygplanet i Dublin.
Hur vi väntar på att väskorna ska komma och hur vi går igenom dörrarna.
Där står de och väntar med en stor banderoll!
Vi blir önskade välkomna med svenska ord och Irländska kramar.
Jag minns hur jag fick ny energi då jag såg honom.
Han ger mig styrkan jag behöver i varje sekund vi är nära.

Varje dag var inplanerad.
Vi såg, kände och upplevde tillsammans.
Även om vi var trötta var vi lyckliga.
Jag längtar tillbaka hela tiden men jag vet att det blir lättare då tiden gått och jag
har kommit tillbaka till alla rutiner!
Jag vet det, för så har det alltid varit.
Sedan börjar vi att planera nästa gång.
Vi strävar framåt även om det är tungt och jobbigt,
vi gör det tillsammans.
För det är så vi gör detta!

Just nu sitter jag här och känner saknaden men jag vet att han finns!
Han finns i mitt liv och i den här världen och det gör den till en lyckligare värld.
Kanske låter det som en dålig replik från en smörig sång,
men det är så jag känner..
Han är allt.

Tack T. för allt jag upplever med dig i mitt liv,
tack för all värme och alla skratt du ger mig.
Jag älskar dig!

xoxoxoxox

Tillbaka till livet efter semestern!

Varför går tiden så sakta då man längtar och så fort då man upplever nya saker varje dag?
Då man vill att tiden ska gå sakta springer den och när man vill att den ska springa slöar den fram?????

Från första dag på Irland njöt jag av allt som fanns runt mig.
T. barnen och den fantastiska ön.
Nu sitter jag i mitt kök igen.
Lycklig för i dag kom min älskade son hem och skolan började.
Men samtidigt lite ledsen över att veckan gick så fort förbi.
Saknaden av T. är dubbelt så stor nu!
Saknaden av hans barn finns oxå där.
De var underbara och de kom bra överens med Emelie.

Vi skrattade och upplevde så mycket roligt tillsammans.
Emelies lycka var gjord då vi var på en konsert med Jedward!

I dag började min skola och jag hoppas att den ska ge mig det tidsfördriv som jag behöver
för att sluta fundera och tänka så mycket!
Jag ser fram mot att uppleva och lära mig!

Kramisar

Resfeber!!!!

Jag vet att det är fem dagar kvar innan jag ska åka.
Men det hjälper inte!!
Här kommer den nu med stormsteg: RESFEBERN!!

Började då jag tog hand om tvätten, tänkte för mig själv att nu ska jag bara dela upp vad jag ska ha med mig så att jag inte behöver tvätta allt.
Då slog det mig!
Att jag ska resa!
Ska lämna min son, lämna mitt hus och ta med mig dottern och resa till IRLAND!!!!!!
Japp, jag vet, om jag tänker efter...
Sonen har det jättebra på korttids och huset kommer mamma att ta hand om!
Dottern ser fram mot resan och jag vet att det kommer att bli bra.
MEN JAG har ändå resfeber.
Inte hjälper det att lyssna på musik eller tänka att jag äntligen får träffa T igen.
Det hjälper inte ALLS!!!!

Så kommer de konstiga tankarna..
Vad är ursäkten för att avboka ett flyg?
Behöver man läkarintyg?
Om ni nu tror att jag INTE VILL åka, tror ni fel!!!!
JAG VILL!!!
Men jag är så nervös just nu!
Då söker jag ursäkter.
Men samtidigt vet jag!!
JAG vet...

Jag längtar med varje cell i min kropp.
Jag vet att jag kommer att bli lugn så fort vi landar i Dublin!
Men fram till dess är det 5 dagar!!
FEM oroliga dagar!
5 dagar av nervositet och städning!
FEM dagar av för många cigaretter och oändligt många telefonsamtal med mamma!
5 dagar av STRESS!!

Sedan kommer allt att smälta bort!

Kram

En vecka!

I dag om en vecka flyger jag och dottern till Irland.
Jag längtar så otroligt mycket!
Både för att visa min dotter vilket underbart land det är,
träffa T och hans barn!
Kan inte ens börja med att säga hur mycket jag ser fram mot denna semester.
Det kommer att bli helt underbart att återse Irland och T.

Sonen ska vara hemma och det kommer att gå lika bra som förra året.
Jag vet att han har det bra på sitt andra boende så jag oroar mig bara lite över det.
Naturligtvis oroar jag mig alltid då han inte är med mig men jag litar helt på personalen på detta boende.
Eventuellt ska min mamma bo här hemma och det känns också bra.
Då kan hon ta hand om huset och blommorna och posten!

Tänk att man alltid oroar sig för de mest konstiga och larviga saker.
Oroar mig för vilka kläder jag ska ha med,
vilka skor är bäst att ta med och  vilka byxor passar bäst!!
Egentligen ska man ju bara ha med kläder som man trivs i.
Men det är svårt när man vill vara fin också.

Dottern är så glad över att denna resa blir av,
hon funderar på hur mycket foton hon kommer att ta och om det blir svårt att tala engelska.
Jag tycker det är jättebra att hon får chansen att bara prata engelska en hel vecka.
Nog för att det blir svenska mellan oss men för det mesta ska vi väl prata engelska!
Som en förenklad språkresa!

Nu ska jag fortsätta denna dag,
måste till apoteket och fixa de sista praktiska sakerna innan resan!
Ha en super bra dag där ute!
Kramisar

Sommaren som bara försvann..

Regn och rusk,
på tidningens löp läste jag idag,
"Nu kommer sommar värmen" !!!
Men så bra,
Får hoppas att det är sant.
Jag längtar efter en sommardag då vi kan åka och bada och barnen kan njuta.
Vill ju gärna bli lite brun innan resan till Irland.
Försöker hitta något annat att se fram mot.
Vill inte att dagarna ska gå för fort, samtidigt som jag bara vill att de ska SPRINGA fram!
Men då vi åker iväg är det snart dags att börja om med skola och sånt.
Sedan är det ju inte länge innan vintern kommer och det är för tidigt att tänka på det nu!

Samtidigt vill jag naturligtvis att dagarna ska gå fort så jag får se honom igen.
Längtar med varje cell i min kropp.
Bara att få prata med honom utan att förlita mig på internet och dator.
Att kunna se hans barn på riktigt.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram mot denna resa.
Att visa någon från min familj den underbara ön Irland.
Min dotter längtar nog lika mycket som jag.
Hon ser fram mot att flyga med skräckblandad nervositet.
Det blir första resan för henne med flyg som hon kan minnas.
Hon var för liten för att  minnas den allra första resan.

Vi tittar igenom listan för vad vi ska packa ofta och pratar om vilket väder det kan vara.
Vad vi ska packa för kläder och vilka böcker som ska med.
Som om vi skulle hitta tid att läsa då vi väl kommit iväg?
Men jag vet att det är så.
Och antagligen kommer vi att packa, packa upp och packa om många gånger innan det är dags
att för sista gången stänga väskorna!

Igår, onsdag, var det ett år sedan jag sist åkte till Irland.
Då jag fick träffa Karin och Mange som så underbart hjälpte mig genom resan.
Så många gånger har jag önskat att jag hade dem med på denna resa igen.
Jag hoppas att ni har en underbar sommar och att ni kanske hinner med en resa någonstans!
*kram*

Nu ska jag fortsätta med dagens städning,
försöka hinna med en promenad med barnen ska jag göra också.
Stora kramar till er därute.

*Drömmen*
Minnet av Irlands regn på mitt ansikte..

Att tillåta sig själv att ha tråkigt....

Försöker hitta på saker varje dag som är roliga.
Sonen ska underhållas och saker ska göras.
Men ibland försöker jag klämma in tråkig tid!
Tror att det är viktigt att ha riktigt tråkigt ibland!!!!
Hur ska man annars veta då man har riktigt kul??
Idag är en TRÅKIG dag.
Fylld med massa måsten och saker som ska göras..tråkiga saker.
Som städning och handling.
Sånt som man inte vill göra men som måste bli gjort.
Just nu, exakt just nu, tillåter jag mig dock att ha riktigt tråkigt..
Sitter här och vet inte riktigt när jag ska börja med de andra tråkiga sakerna..
Inser helt plötsligt att det är dessa stunder som man på allvar kan slappna av!!! ;)
Så istället för att se den här stunden för tråkig för att jag inte vet när jag ska sätta fart med att städa,
ser jag den som en chans att bara slappa ett par minuter innan jag blir en duktig mamma som städar! ;)
Allt beror på hur man ser saker eller hur??

Sonen ligger på soffan och sover en liten stund och det är därför jag sitter här med min kopp kaffe och har "tråkigt"!
Bara en liten stund av lugn innan vi ska börja allt som ska göras idag.
Tänk vilken LYX att kunna ha tråkigt en stund.
Minns då jag var barn, hur jag hatade att ha tråkigt.
Helst på sommarlovet.
På den tiden fanns inte barnkanaler och massa tecknat på teve.
Visst vi kunde spela nintendo men ibland satt man bara och visste inte riktigt vad man skulle göra.
Vet inte hur många gånger jag gick till mamma och sa "jag har tråkigt"
Tiden verkade aldrig ta sig fram och jag minns att jag tänkte att jag kommer att ha tråkigt HELA SOMMAREN!!
Sedan hände alltid något,
man tog cykeln till affären, någon kompis kom förbi eller man ringde någon.
Sedan var det helt plötsligt kväll och man ville inte alls sova! ;)
Tänk vilka underbara dagar det var!
Så jag tror att lite tråkig tid är bra tid.
Sånt som även dagens barn behöver lära sig.... WOW!!!
Oj vad jag lät gammal... nå, jag tycker fortfarande att det är något som alla behöver lära sig!
Tråkig tid=lugn slappar tid!! ;)

I dag är det 48 dagar kvar innan Irland!
Vet att jag sagt det förr.. men jag upprepar mig gärna..
OJ VAD JAG LÄNGTAR!!!!

Kramar

Att hitta styrka i musik!

Varje dag hittar jag en låt som på något sätt hjälper mig genom dagen.
Vi har alltid på musik i detta hus, vare sig det är datorn, stereon eller radion.
I bilen har jag alltid på någon sorts musik.
Det hjälper mig.
Många gånger hjälper The Doors mig genom Lucas utbrott.
U2 har hjälpt mig så många gånger att jag inte kan räkna dem.
Alltid finns det en sorts musik för att få mig på gott humör igen.. eller för den delen.. om jag behöver en stunds deppighet så finns det musik för det också.
Så har det alltid varit.

Jag minns i högstadiet.
Skolan var en plåga för mig.
Det fanns ett fåtal människor i klassen som var helt underbara men större delen av dem gjorde allt för att jag skulle må dåligt.
Det som hjälpte mig genom allt var musiken jag hade i min freestyle!
Det var Queen, Bryan Adams, Prince och många andra som hjälpte mig genom dagarna!
Mådde jag dåligt kunde jag alltid bli glad igen genom att lyssna på dem.

Idag behöver jag U2 högt i högtalarna!
De hjälper mig att minnas att det faktiskt är sommar ute, att livet inte är så seriöst, att det kommer en dag i morgon då det kanske inte regnar.
"Its a beautiful day"
ÅÅh ja, låt det vara en beautiful day!

KRAMAR

Antagningsbesked!!

I dag kom det i postlådan.
Brevet jag har både längtat och fasat inför!
Antagningsbeskedet till konstlinjen på Solviks folkhögskola.

Jag satt med brevet i handen ute på bron.
Emelie satt bredvid mig och jag pratade i telefon med mamma.
Händerna darrade då jag öppnade det.
Men jag hade inte behövt oroa mig.
Jag kom in!!!!!
Kanske kommer det att kännas konstigt att gå skola igen.
Sist jag gjorde det var då Emelie var 1 år. Nu är hon 13år!

Men jag känner så här:
Om det inte funkar, om jag inte fixar det får jag väl sluta.
Jag kommer att göra allt för att det ska funka.
Jag ska gå två och halv dag i veckan och det är inte mycket.
Det jag oroar mig mest för är att ha läxa och plugga igen.
Allt annat ska nog kanske lösa sig.
Kan inte riktigt förstå att det är verklighet.
Jag ska gå skola och lära mig mera om konst.
Det är en dröm som blivit verklighet och även om jag tvivlar på min egen förmåga kommer jag att lära
mig saker om mig själv och om konst som jag inte vetat.
Kanske kommer jag att lära känna andra med samma intresse.
Kanske kommer jag att ha någon här i Sverige att gå på museum med.

Det är 54 dagar kvar tills vi åker till Irland och jag får träffa honom och hans barn.
Jag längtar.
Tror det är första gången som jag längtat till sommaren ska ta slut någonsin.
Sommaren här i norrland är kort och i Augusti börjar hösten.
Men det gör inget!
För denna höst kommer jag att åka till T.
Jag har även något annat att se fram mot.
Två dagar efter att vi kommit hem ska jag börja skolan och då har jag något att se fram mot hela
den långa hösten!
Dagarna kommer att bli annorlunda och fyllda med saker att göra.
Kanske bara positivt!

Varma kramar!

Snart sommarlov

Om ett par dagar får ungarna sommarlov.
Ett par dagar till att hinna allt på.
Jag ska hinna gräva ett hål i marken där dammen varit.
Har planerat ett äppelträd där.
Har vetat hela mitt liv att jag vill ha ett hem med äppelträd i trädgården.
Tänk att bara kunna gå dit ut och plocka ett par äpplen och göra en paj av.
Längtar.
Och när dammen ändå ska bort kan jag passa på att sätta trädet där.

Har lite planer på att baka en tårta till barnen då de slutar skolan.
Får se hur mycket jag hinner.
Snickarna är tillbaka för att göra klart staketet och det verkar bli bra.
Snart kan vi vara där ute och ändå inte behöva oroa sig för att  han ska springa iväg och försvinna.
Att bara kunna sitta där ute och slappa i solen och veta att han inte tar sig någonstans förutom in.
UNDERBART!!!!!

Nu ska jag fortsätta göra klart i köket och inte sitta här och hänga!

Stora kramisar på er

Sveriges nationaldag

I dag firas Sveriges nationaldag.
Vad jag önskar att vi vore som Norrmännen eller Irländarna!!
Att med glädje gå ut på gatorna och skratta och fira!
Vår nationaldag går lite obemärkt förbi.
Varför är det så kan man fråga sig?
Tyvärr har jag inget bra svar på den frågan.

I dag har sonen varit på ett strålande humör,
det är bra för vädret har varit så dåligt.
Regnet slår på fönstren och man blir helt slut!
Skulle vilja gå och lägga mig bredvid honom på soffan där han nu ligger och sover.
Men jag antar att jag skulle störa honom och då kanske han inte är på lika gott humör då han vaknar!

Dottern är hemma hos sin pappa och jag vet inte riktigt vad hon gör i dag.
Men hon kommer hem en stund i morgon eftersom Lucas fyller 10 år.
Kan inte riktigt fatta att det är 10 år sedan jag fick honom.
En del gånger har tiden gått så sakta förbi och en del gånger har åren rusat fram.
Så känns det nu, att det bara har rusat förbi 10 år.
Kan fortfarande känna honom alldeles ny på mitt bröst.
Lilla pojken min.
Men jag är självklart glad över att han är så underbar som han är, trots allt.
Önskar bara att jag kunde visa hela världen hur fantastiska barn jag har!!

Stora kramar till er alla i dag!

Underbara sommardag!

Ute är det 25+
Jag är så underbart glad!
Det börjar röra på sig nu!!!
På söndag kommer mamma, sedan är det Lucas födelsedag och så avslutningar.
Efter det är det hela långa sommaren och så när hösten börjar närma sig
åker jag och dottern till Irland!
Helt otroligt hur snabbt tiden går helt plötsligt!
Jag kan inte fatta hur underbart det kommer att bli.
Otroligt!
Jag hoppas att det blir en fantastisk sommar för jag har en massa saker att göra.
Fönster ska målas och gräset ska klippas.
Emelie har ett uppdrag från skolan och ska arbeta i trädgården för att få pengar till skolan.
Det blir super!!

Hoppas att ni har en underbar dag därute!
Stora kramar

Nervös redan...

I dag postade jag ett brev!!
Nervös och orolig..
Men det kanske kommer att bli bra i slutändan...
Det är ansökning till konstlinjen på Solvik.
Jag hoppas så mycket att jag måste försöka sluta tänka på det.
Det skulle vara en dröm om jag kom in, även om jag just nu bara försöker hitta annat att tänka på.
Jag tror att det skulle göra mycket för mina tavlor och för mig.
Att kunna tänka på något annat två och en halv dag i veckan.
Men som sagt...
Jag måste försöka att hitta annat att tänka på eftersom jag inte kan gå och vara nervös över
detta i flera månader.
Undrar hur länge jag måste vänta på ett besked?
Håll tummarna.. för det vågar jag inte göra!! :D

Annars har dagen varit lugn.
Tog en sväng till stan med syster och son.
Försökte hitta en klänning och ett par skor till mig...
Kom hem med avslutningskläder till sonen!
*SUCK*
Men men, det är ju bra att jag fixat det i alla fall!

Kramar till er därute!

Förkylda familjen

Det började med att sonen hostade och var snorig.
Sedan blev jag sjuk.. Brukar inte få barnens förkylningar men denna gång slog det till ordentligt.
Nu har jag så smått blivit bättre och det har sonen också..
Gissa vems tur det är då??
Jo dotterns!
Tänk att det alltid är så.
De är lediga från skolan denna torsdag och i morgon fredag.
Alltid är de sjuka då de är lediga från skolan.
Vi sitter alltid inne och nyser då det är fint väder och solen skiner..bara för att vi lyckas få något elände.
Men i dag har det varit regn hela dagen, tack och lov.

Vi börjar smått att planera sommaren.
Min mamma, barnens mormor, flyttar upp i slutet av maj.
Det blir helt underbart och jag har så många saker jag vill göra med henne.
Sommaren kommer förutom mammas uppflytt och resan till Irland att innebära många resor till stranden.
Jag måste försöka mig på att måla fönster och fixa annat.
Innan den första juni ska jag skicka in ansökningen till skolan jag vill gå, håll tummarna att jag lyckas ta mig in.
Alla papper som behövs för ansökningen har kommit och jag ska skicka iväg dem till veckan.
Gissa hur nervöst det känns.
Men jag vill verkligen..
Det är en konstlinje och bara tanken på att lära mig mera om konst gör mig lycklig inombords.

Nu ska jag städa bort efter middagen och sedan slänga mig i soffan för lite tid med barnen.
I morgon ska dottern till sin far, om hon inte är för sjuk för att åka.
Vi vill ju inte smitta hennes lillasyster och styvmamma som är gravid.

Ha en underbar helg där ute!
Många kramar

Ännu en vårdag...

Solen har skinit hela dagen och jag har fått så mycket gjort.
Men trädgården är stor och jag måste försöka göra så att Lucas får vila så mycket som möjligt.
Efter ett telefon samtal till vårdcentralen och den bristen på information som de kunde ge angående hans lilla knöl på foten fick jag vända mig till internet!!
Här på nätet fick jag läsa mig till att det allra bästa man kan göra är att massera lite, avlasta och vila.
Det är extremt svårt med tanke på att han är autistisk och väldigt rörlig.
Men jag får försöka göra så gott vi kan.

Annars är det ganska bra med oss.
Det blåser vårvindar ute, både kallt och varmt i solen.
Längtar till sommaren.
Hade faktiskt en grillning här i går!
Vi grillade hamburgare och majs.
Barnen tyckte det var så gott.
De åt av allt och jag bara kände hur underbart det är då barnen är här,
hur lycklig jag är som har dem!
De gör saknaden av T så mycket lättare att klara av!

I morgon ska jag fortsätta i huset och i trädgården!
Sånt som man alltid gör varje år, men i år känns det underbart att börja med dem.
Kratta och bära kvistar... ta en kaffe i solen!
Underbart!

Kramar till er!

Underbara lördag

Barnen är hemma!!
De har just ätit och nu är det bara praktiska saker som hindrar att vi
går ut i solen!
Den skiner så skönt och jag längtar!
Hade en underbar dag igår,
jag vet att många mammor och pappor lever för sina barn och de blir skrattade åt för att de inte har något
eget liv, utan barn!
Men jag förstår!
Allt blir så mycket klarare med barnen hemma.
De skrattar, de bråkar, de kramas och skrattar igen.
Det är underbart.
Vad gör det om jag koncentrerar mig på barnen när de är små?
Jag har andra intressen med, andra saker jag vill att mitt liv ska innehålla, men just nu....
just nu är det barnen i första hand!!!
De är snart stora, snart har de funnit vad de vill göra med sitt liv.
Lucas kommer att vara barn längre och det är helt ok.
Emelie har pratat länge om att hon vill bli arkeolog.
Jag förstår det intresset. Tror alla barn går igenom en sån period i sitt liv.
Men hon har alltid varit intresserad av historia och religion.
Vi har tittat på nätet om olika platser, utgrävningar och pratat högt om Inka och försvunna platser.
Varför gjorde de så?
Varför försvann de?
Såna underbara frågor som man bara kan fantisera om.
Önskar att jag visste alla svaren på de frågor hon ställer, men de flesta kan man söka sig till..
Andra får man diskutera med henne och fantasin hjälper till.

Hoppas att ni har en helt underbar dag framför er!
Stora kramar från mig!

Regn...regn och mera regn....

Sonen har just kommit hem med en blåsa på foten.
Vet inte vad det kan vara så jag har kontaktat vårdcentralen, som ska ringa tillbaka.
Ute regnar det...
Det slår mot fönstret och fönsterblecket.
Helt underbart.
Jag vet att snön försvinner fortare.
Och mitt humör är som regnet utanför.
Känner mig låg, ni vet, så där som man kan känna sig då det regnar.
Helst av allt skulle jag vilja lägga mig på soffan och se någon tragisk film som man bara gråter till.
MEN!!!
Jag har städning och sånt att göra.
Så jag ska ladda med ett par bra låtar och städa iväg.
Får se vad vårdcentralen tycker sedan, antar att jag vill att de ska titta på den.
Har aldrig sett något liknande.
Alltid är det något.
Men snart är det helg och jag har haft lite fundering på att börja måla i dotterns rum.
I alla fall det vita.
Hon har inte bestämt sig om hon vill ha rött, svart eller grönt som fondvägg... *SUCK*
Men jag har inte bråttom, lika bra att hon får fundera!
Det ska ju räcka ett tag.
Har gett som förslag att vi målar bubblor på väggen i olika färger...
Såg det i en tidning och det var fint.
Men vi får som sagt se.

Nu ska jag sätta fart så jag hinner innan vårdcentralen ringer.
Ha en underbar regndag!
Kram

Vår mys

En sån där dag då det bara regnat.. jag klagar inte.. jag är så glad över att det regnar!!
Det kunde ju snöa!
I dag har jag och Lucas varit till stan.
Vi hade inget speciellt vi skulle göra, vi bara gick runt lite.
Det var mysigt, han och jag i stan.
Han var så duktig.
Höll mig i handen hela tiden och gillade verkligen att titta på kläder.
Jag köpte en magnet grej för knivar.
Har satt den på insidan av skafferiet, det enda skåp i köket som har lås.
Jag har tänkt på det så länge,
för hans säkerhets skulle.
Men som det mesta har det slutat vid tanken.
Nu är det i alla fall gjort, och uppsatt.

Vi har ätit mat och nu sitter jag här och bara väntar på att klockan ska bli mera så att jag kan
lägga Lucas, han ska upp och bada på skolan i morgon.
Då ska jag iväg och titta på köksbord..får se om jag hittar något som passar.
På kvällen ska Lucas till korttids.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra... men jag har funderat på att först städa och sedan se film.
Får se hur det känns, har ett par dagar varit lite sjuk men det blir väl bättre.

Jag skulle vilja göra något snart.. något mera än att bara sitta här och fixa.
Skulle vilja åka iväg men jag vet att jag måste spara mina pengar tills dess att vi ska iväg till Irland i sommar.
Jag längtar så mycket.
Saknaden är hemsk just nu.
Tror att det beror på att det börjar bli länge sedan vi sågs nu.
Sist var i Oktober---det är 6 månader sedan.. och ännu så dröjer det ca 4 månader!!!
*SUCK*
Men men.... jag vet ju att det är honom och ingen annan jag vill ha!

Nu har min underbara son börjat dammsuga... han gillar verkligen att leka med dammsugaren..
Sötnosen!!!

Ska ta och städa bort i köket och fixa så ska han få bada innan sängdags!
Ha en bra kväll därute!
Kramar

Det bästa och det sämsta...

I dag känner jag det värsta med att ha ett långdistansförhållande.
Saknaden känns i varje del av min kropp.
 Ända ut i fingertopparna känner jag det.
 Hur jag skulle vilja sträcka ut min hand och röra hans.
Många gånger funderar jag på förhållanden i dessa stunder.
Hur svårt det har varit för mig att få dessa förhållanden att funka.
Kanske har jag inte gjort nog, kanske har jag gjort för mycket.
 Men i detta förhållande är allt perfekt.
Förutom detta långa avstånd.
Det värsta är inte att det är så långt mellan oss,
det värsta är att sitta ensam en fredagskväll och se film då barnen sover.
Att inte kunna bestämma tillsammans vad vi ska se.

Kanske låter jag negativ nu?

Men det bästa med att jag har funnit honom...
är att han är allt jag sökt,
allt jag velat ha och önskat.
Från början till slut, över varje bro, varje steg tillsammans...
Han är allt jag vill ha,
allt jag önskar och allt jag aldrig trott jag skulle kunna få.
Han är allt.

Men saknaden finns ändå här i kväll..
medan jag lägger min son,
medan jag plockar bort och gör färdigt för att titta på film.
Önskar att han vore här, nära.

Stora kramar till er där ute,
har ni eran kärlek nära..gå och ge henne/honom en kram.
Har ni eran kärlek på avstånd, skicka ett sms.
Bara kom ihåg...
Kärleken övervinner alla svårigheter.
Kärlek klarar allt.

Extra stor kram till min T. xoxoxo

Norrländsk vår...

Sitter i mitt kök och tittar ut på snön.
Här i norrland är vår ganska lik vinter.
Det snöar, det töar, det snöar och helt plötsligt vaknar man en morgon och det är sommar.
Har ett par dagar varit sjuk, feber och sånt.
Men i dag mår jag lite bättre.
Känner för att förändra huset igen.
Ska nog köpa röd färg och måla.
Skulle vilja börja med vardagsrummet men det är svårt eftersom jag då måste ta ner teven och jag vet inte om jag får upp den själv..
Så jag kanske börjar på övervåningen istället.
Får se hur jag löser allt.
Men i första hand ska hallen målas röd och trappen upp.
Kanske jag gör det då sonen är borta nästa gång.

hoppas att ni har det bra där ute!
Kram

Så blev det vinter igen...

Igår när jag vaknade hade det tinat ganska mycket..
Ååå äntligen vår tänkte jag.
När jag sedan körde bil i går började det att snöa..
Jaja, tänkte jag, det är ju april!
När jag vaknade i morse så det ut så här..
Allt är täckt av snö och den är tung.
Så i dag blir det att skotta för att kunna ta ut bilen.

Hoppas att ni har en härlig dag med mycket sol och värme.
Små gulliga blommor och kvittrande fåglar.
Kram
från en översnöad

Påsk lov

Eller ja, det är ju snart slut på påsklovet...
Men hela veckan har varit lugn.
Lucas har nog tyckt att han har en tråkig mamma.
Men i dag,trots att det regnar, ska vi gå ut och ta en promenad.
Så ska vi städa lite på gården...ja eller det blir väl jag som städar och Lucas som leker.
Emelie är hemma hos sin pappa och jag pratade med henne igår och det lät som om hon hade ett härligt lov.
Snön har töat bort lite, men än är det mycket kvar.
Jag vet att det kommer att gå fort då det sätter fart och jag längtar efter lite varmare dagar då man städar och fixar i trädgården.
Tänk, ibland slår det mig, vilken otrolig tur jag har som har ett hus med en stor trädgård till barnen att springa i.
Skulle vilja köpa en studsmatta till barnen, förhoppningsvis skulle de bränna lite energi i en sån.
Energi finns det mycket hos min son just nu.
Han springer omkring här och försöker hitta saker att göra.
Det är bara att sätta fart med dagen så att han får ut med energin ute istället.
Mindre saker som kan gå sönder där ute...
Jag tror att det börjar lätta med regnet..kanske är det bara önskedrömmar men jag hoppas att det regnar mindre om en liten stund så att vi inte blir jätte blöta.

Träffade en helt fantastisk människa på ett galleri härom veckan.
Hon berättade saker för mig som jag inte visste och nu vill jag, mer än någonsin,
gå skolan i höst.
Det skulle vara helt otroligt att vara omgiven av människor som har detta intresse och kanske lära mig nya saker som gör att det blir finare tavlor.
Så håll tummarna att jag tar mig in på skolan.
Arbetsproverna är ganska svåra.. i alla fall den där man ska rita ett par tennisskor på ett trägolv med en skokartong bredvid.
Har väldigt svårt för perspektiv och att rita med blyerts.
Men jag får träna helt enkelt.
De andra arbetsproverna ska nog inte vara alltför svåra.
Blir en utmaning att fixa det!

Ha en superbra dag där ute,
hoppas att solen skiner på er och att ni mår bra.
Stora kramar

Ett år...

För ett år sedan satt jag här och väntade på T.
Jag visste att han var på väg till mig.
Vi skulle mötas på riktigt för första gången.
Jag vet att det var lite grått och trist väder på morgonen men det blev bättre mot kvällen.
Jag vet att jag var så nervös.
Vad skulle han tycka om mig, om mitt hus och mina barn.
Men allt försvann då jag såg in i hans ögon där på flygplatsen.
Då visste jag.
När vi kom hem skulle barnen läggas,
Allt vanligt stök fick en ny känsla.
Han var här.
Det var lycka.
Bara lycka.

Här sitter jag idag.
Solen skiner utanför mitt fönster,
barnen är lediga idag och slappar.
Snart ska de iväg och jag blir ensam denna helg.
Minns då vi skickat iväg barnen den där första morgonen.
Hur min mage pirrade och jag visste att vi hade en hel dag framför oss.

Hur lyckligt lottad jag är,
jag har hittat den som gör mig hel.
Vad har det för betydelse att han sitter långt borta.. han känner samma sak för mig.
Han är min och jag ler mot den vemodiga känslan jag har inom mig.
Vet att det kan bli värre men det kan också bli bättre.
Jag vet hur hans kind känns mot min hand.
Jag vet hur hans hand känns i min.
Jag kan känna hans armar runt mig om jag bara blundar.
Jag är så lycklig.
Önskar denna känsla åt alla i världen.
Kämpa för din kärlek.
Det är alltid värt det!

Stora kramar till er där ute,
Glad Påsk på er!

Stolt mamma till två rackarungar...

I dag har jag insett att mina barn är BÄST!!!!
Har varit på utvecklingssamtal med sonen och fått reda på hur det går för honom i skolan. Hans utveckling är ju inte som "normala" barns men det hindrar inte att jag är grymt stolt ändå.
Han har börjat prata lite mera och sätter ord på saker som han förr inte visste om.
Bland annat har han kunnat berätta för fröknarna att han är ledsen.
Det är ett enormt framsteg då det gäller autism.
Har även fått höra att han sjunger på nätterna...då han sover!
"min kärlek" av Shirley clamp och så fnissade han och sa " jag älskar dig"
Min lilla musikbegåvade son!!

Dottern är mycket duktig nu med läxor och det är enormt vad hon är vetgirig.
Hon frågar och frågar om saker som jag ibland inte vet, då måste vi sätta oss framför datorn och kolla på internet.
Det är underbart!

Det är en solig och kall dag idag.
Har varit till stan och uträttat mina ärenden och nu sitter jag här och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar.
Sonen ska till korttids i kväll och då antar jag att det blir mat framför teven och förhäxad.
Vi har lämnat Buffy då det blev lite väl spännande för dottern.
Men jag undrar om vi inte ska lämna förhäxad just i kväll och se Highlander 1...
Eller kanske skulle hon tycka att det var en löjlig film..
Vi får se vad hon tycker.
Jag är barnledig till helgen.
Det känns lite underligt att fira en stor helg ensam.
Att veta att det inte blir godis ätande med barnen framför teven känns lite tråkigt.
Men samtidigt antar jag att det blir godis ätande framför teven ändå...
Ska försöka hinna med lite målning och eventuellt lite städning när huset är tomt.
Annars blir det nog mest slappa och vila så mycket som möjligt.
Är så enormt trött.
Vet inte varför eftersom jag sovit ganska bra de senaste dagarna..men kanske är det efter att snickarna var här och barnen var sjuka.

Nu ska jag kolla om tvättmaskinen är klar för nästa maskin.
TUR att man har torktumlare!!

kramisar på er där ute och GLAD PÅSK!!!

Äntligen måndag!!!

Underbara veckodag!
Sitter i mitt kök och väntar på att maten ska bli klar.
Musiken spelar och jag sjunger med.
Barnen är hemma.
Solen har, efter ett plötsligt snöfall, åter kommit tillbaka.
Det är bara denna vecka kvar innan barnen har påsklov.
Vad vi ska hitta på då vet jag inte än.
Har inget planerat än.
Men jag tror att det blir att åka i backen.
Pulka, rosiga kinder och grillad korv.
Att sitta där och se barnen åka och njuta av en kopp kaffe- UNDERBART!!!!
Det passar tror jag.
Dottern är hos sin pappa den veckan men jag tror vi lånar henne en dag.
Kanske kan jag få med mig bästa vännen med dotter oxå?!

Allt börjar kännas ljusare nu.
Så är det alltid då det börjar bli vår.
Jag hade en dal igår men det blev bättre efter lite sömn.
Nu har jag haft en stressig dag och det är så skönt då barnen kommit hem och jag vet
att det enda som är kvar är middag och sånt mys!
Älskar att ha mina barn runt mig och höra de skratta och prata.
OK, tycker inte lika mycket om bråk men det är sånt som hör till!

Nu måste jag fortsätta med maten!
Kramisar

Funderingar på klassåterträff....

Fick i brevlådan en inbjudan om klassåterräff.
Funderar mycket på om jag skulle åka eller om jag skulle stanna hemma den kvällen.
Det är 20 år sedan jag gick ut nian.
Vad har förändras under den tiden?
Hos mig...MASSOR.
Men hur kan jag veta att de jag gick i skolan med verkligen har vuxit upp och inte längre är de elaka omogna och barnsliga människor jag gick med i skolan?
Jag började i deras klass i tredje klass.
Vi gick tillsammans till nian.
VARJE dag, varenda jävla dag i sex år blev jag mobbad.
De slog ner på min annorlunda dialekt, mina hobbies, mina kläder och min acne.
De slog ner på mitt temperament som var det enda som hindrade dem från att lyckas trycka ner mig i skorna!
Så frågan är, ska jag åka?
Jag vet att en av mina nära vänner från den klassen inte ska åka.
Ensam åker jag ALDRIG!
Har inte pratat med den andra nära vän jag fortfarande har kontakt med..
Men just i dag lutar det mest åt att stanna hemma.
Vad nytt kan de ge, mina plågoandar från förr, Kan de ge mig tillbaka allt jag förlorat under sex års helvete?
Nej, det vet jag.
Finns det något de kan säga för att göra de åren lättare att minnas?
Nej!

De skulle aldrig varken nu eller då, kunna förstå det jag gått igenom,
varför ska jag ge dem chansen att skratta åt mig idag?
Jag vet att jag är så mycket starkare i dag än jag var då, men det finns nog inget som är så fruktansvärt att i den åldern gå igenom att andra människor retar en för det man är mest orolig för.
Får se hur jag gör.. Som sagt i nuläget kan jag verkligen inte se mig själv gå.

Hoppas att ni har en underbar dag där ute!
Jag sätter mig över de mörka minnena och minns vad jag har i dag.
Två underbara barn, en fantastisk familj, stöttande vänner och en fantastisk och stöttande pojkvän!

Kramisar

I väntan på....Vad?

Sitter i mitt kök.
Diskmaskinen går för fullt och Lucas leker i vardagsrummet.
Sitter här och försöker komma på vad vi ska göra fram till det är dags att sova?
Jag vet att tvättmaskinen är klar där nere.
Jag vet att jag har saker att göra som jag inte borde vänta med.
Men istället sitter jag här och väntar...
Om jag bara visste vad jag väntar på?
Skulle vilja ringa någon,
prata med någon,
eller bara åka hem till någon..
Men just nu vet jag att det inte finns någon.
Just nu är det bara jag och sonen..
Och jag vet..det är inte "bara" men jag vill något mera.
Saknar...

Ibland är tiden ett enda långt väntan.

Jag vet att jag är lyckligt lottad.
Jag har mina barn,
nära vänner,
familj,
och T.

Men ibland känns det som om de jag älskar mest är för långt borta.
Allt jag gör är att vänta.
Vissa dagar spelar det ingen roll att solen skiner ute och jag borde...
borde göra,
borde vara,
borde veta...
Ibland hatar jag det ordet...BORDE!!

Näää bläää...
Nu är det dags!
Tror jag tar sonen med mig ut,
snön ska skottas och solen skiner...
Borde vara ute!
Borde passa på...

*SUCK*


kram på er där ute!